Fokuserade hundar på läger
Schäferhanen Hasse far fram över intorkade fjolårslingon och tallbarr utan att ta notis om något annat än spåret han följer. Han är på träningsläger för bevakningshundar. I dag startar distriktsmästerskapen i den relativt nya tävlingsgrenen.
Hasse jobbar med nosen.
Foto: Sofia Wellborg
I sin tur utbildar brukshundsklubbarnas lokaldistrikt hundar och hundförare i grenar som patrullering och spårning.
Hundarnas främsta uppgift är att med hjälp av sina välutvecklade sinnen varna sina förare för eventuella fiender.
Avslöja
På långt håll kan en tränad hund höra och markera om en människa rör sig. Med hjälp av luktsinnet kan de också ta upp och följa spår, både genom vindvittring och doftspår i marken.Allt för att avslöja eventuella antagonister och för att undvika bakhåll.
I skogarna vid Bölebom börjar det vara dags för sen lunchpaus. Jesper Renberg tar upp beställningar och ringer närmaste pizzeria.
Uppsving
Belgiska vallhunden Elmer gör en sista övning innan det är dags för lek med "lillasyster" Jilla, en elva veckor gammal schäfervalp.
- Bevakning har gjorts till en tävlingsform för att få upp intresset för grenen och för att i förlängningen kunna tillgodose försvaret med bra hundar. Bevakning är en relativt ung gren, men intresset har fått sig ett rejält uppsving, berättar Anna-Karin Nilsson, ledare för träningslägret och till vardags hundskötare på F21.
Stor motor viktigt
I helgen anordnar brukshundsklubbens lokaldistrikt DM i bevakning här i Piteå. De ekipage som placerar sig på första och andra plats blir direktkvalificerade till det svenska mästerskapet, som sponsras av försvaret.
- De som blir godkända bevakningshundar ägs och tränas av privatpersoner, men har kontrakt mot till exempel F21. När de tas in i tjänst ska vem som helst kunna hantera hunden, därför tittar vi efter sociala hundar med stor motor vid inträdesprovet, säger Anna-Karin.
Dubbla pälslager
Hundarna måste ha dubbla pälslager för att klara vintermiljö samt ha en viss mankhöjd för att kunna forcera djupsnö. Schäfer är den vanligaste rasen bland bevakningshundar.
- Vi har också jobbat med att utveckla ekipagen efter de har blivit godkända och utbildade. Vi vidareutbildar dem i olika miljöer och mot att söka till exempel ammunition eller vapen, säger Anna-Karin.
Började med kompis hund
Själv har hon tränat och tävlat hund i trettio år.
Att engagera sig inom bevakningsdelen har inneburit en nytändning och det är på hennes gård i närheten som kursdeltagarna samlas för pizzaintag och hembakade bullar.
Några hönor sprätter utanför när schäfertiken Gamma och hennes husse Peter Sundberg passerar på väg till baksidan för att träna uppletande av föremål.
- För mig började det med att min kompis hade en schäfer som jag brukade låna. 2003 skaffade jag en egen och sedan dess har jag tränat och tävlat i spår och sök innan jag började med bevakningsbiten. Det är en rolig utmaning och det gäller att träna varierat, hunden ska ju kunna söka både i stadsmiljö och skog, säger han.
Medfött
Mia Henriksson sitter på huk i skogen. Hennes hund Wira har tjänstetäcket på sig. Det visar att hon är en arbetande hund och därför får vara lös, utan koppel eller lina.
- För mig är djurintresset medfött. Jag är också en tävlingsmänniska. Jag och hunden ska prestera tillsammans och faktorn med ett levande djur gör det både mer spännande - och att det kan bli fel. Jag har tävlat i bruks tidigare och har mycket hjälp av det, men bevakning är friare.
Tar mycket mark
Deltagarna på träningslägret har delat upp sig i två grupper, det tar mycket mark att lägga spår och göra patrullstigar till alla hundar.
- Allt bygger egentligen på att hundarna ska gilla att det tar emot i kroppen, men ändå ha ett driv att jobba på, säger Anna-Karin.
Sökte försvunnen pojke
Varje höst får bevakningshundarna ytterligare ett uppdrag - att söka efter försvunna bärplockare.
- Jag var med och spårade efter pojken som försvann från sin skolklass i Jokkmokkstrakten. Han hade varit borta hela natten och det var otroligt mycket färskt björnbajs i närheten. Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på det, men det gick ju bra, säger Anna-Karin.
Tallskogen är åter tyst.
En berömmande klapp i en hundflank och ett kort "bra" färdas genom markerna.
Hundarna är tysta, allt för att inte avslöja sig för en eventuell fiende.
Så jobbar vi med nyheter