Logen i Käcktjärn har varit stängd sedan pandemin startade.
På grund av coronapandemin har logen inte varit öppen för dans sedan sommaren 2019, och även i år hålls den stängd av samma anledning. Restriktionerna har varit släppta sedan en tid tillbaka men dottern i familjen, Eva Sjöberg, berättar att det ännu inte känns helt säkert att satsa.
– Just nu verkar det vara många som ändå håller mycket avstånd till varandra, men man vet inte hur folk kommer tänka när de ska dansa nära främlingar, säger hon.
Hon tillägger också att det samtidigt kan bli problematiskt om inte tillräckligt många människor dyker upp. Det krävs ett visst antal gäster för att få verksamheten att gå runt, så de avvaktar hellre ett år till för att se om det är bättre chanser att satsa då.
Folke Sjöberg, ägare och arrangör, berättar att folk har börjat ringa för att fråga när dansen drar igång igen men han håller med om att man bör vara försiktig när det kommer till smittspridningen.
– Folk tycker det är roligt att komma och dansa. Men när pandemin försvinner, då blir det ännu roligare, säger han.
Det finns inga planer på att sälja logen. Eva Sjöberg berättar att det krävs en hel del arbete att ställa i ordning logen eftersom den nu stått tom sedan pandemins start, men de hoppas kunna öppna igen nästa år.
– Pappa har ju sagt att han ska köra på tills han är 120 år, säger Eva Sjöberg. Hon berättar att han gärna velat ha igång verksamheten de senaste åren men att det inte varit möjligt på grund av restriktioner.
Det är ungefär 30 år kvar tills han är uppe i den åldern, men sedan invigningen 1970 berättar både far och dotter om flera minnen som skapats på platsen.
Folke Sjöberg och dottern Eva Sjöberg har många minnen från logen i Käcktjärn som invigdes 1970.
– När jag startade hade jag ganska roligt. Jag stod på scenen och tittade ner mot landsvägen. Det hade inte kommit någon än, men helt plötsligt dök det upp ett stort moln. Det var inte mer än en skogsväg då, så jag såg bara ett stort dammoln och ur det molnet kom det bilar, säger Folke Sjöberg och gestikulerar.
Eva Sjöberg minns tillbaka hur det var att växa upp i dansmiljön som barn.
– Jag var kanske sex eller sju år när jag drömde mig bort vid tombolan om alla vinster man kunde få. Jag gick omkring mycket och kollade på när alla dansade, alltid med dansbandsmusiken i bakgrunden. När jag hör den än i dag tas jag tillbaka, säger hon.