En sekund i taget
BETYG: PPPP
Hedvig förlorade hela sin familj som plötsligt och hastigt insjuknat i feber. Hon upptäcker strax därefter att hennes familj inte var de enda som omkommit, alla verkar ha avlidit precis samtidigt.
Elektriciteten är borta, telefonerna utslagna och någon internetuppkoppling går endast att drömma om.
Utan den blekaste aning om vart hon ska ta vägen packar hon en ryggsäck med förnödenheter och ger sig av.
Efter några dygn kommer hon ihåg en naturbruksskola hon beger sig mot. Skolan kan inte bara ge henne skydd utan det finns djur där, vilket betyder att hon kan få mat. Ensam lär hon sig att mjölka kor, hugga ved och så frön.
Hon bestämmer sig för att göra allting för att glömma sitt gamla liv. Glömma sina föräldrar, sin bror och all död runt omkring henne.
Hon lyckas med det tills en dag då hon möter en annan flicka vid namn Ella. Ella vill inte alls glömma vad som hänt och hon vill veta om det finns fler överlevande där ute, något som Hedvig inte ens vill tänka på.
Sofia Nordin har blivit nominerad till Augustpriset två gånger och detta är hennes nionde bok.
Den är lättläst, spännande, intressant och fungerar till alla i åldrarna 12-17år. Det där var den allmänna informationen jag ville nämna. Vad är det då jag har kvar att berätta om? Kanske om vilka tankar boken faktiskt väcker?
Bara en sådan sak som att all elektricitet, telefoni och internet försvann går knappt att föreställa sig. Vad skulle man ta sig till då? Själv är jag så pass beroende att när internetuppkopplingen hemma bryts sitter jag och stirrar in i väggen tills den kommer tillbaka.
Eller okej, jag är kanske inte riktigt så beroende men nästan. Att sedan förlora alla nära och kära på en gång vad gör man då? Vad gör man utan någon mänsklig kontakt alls? Och hur stor är en människans överlevnadsinstinkt egentligen? På något konstigt sätt lyckas Sofia besvara dessa frågor, vilket gör boken mer än värd att läsa.