Hollywoodfrisören tänker skapa en retrosalong i hembyn

I frisörstolen sitter Siv Persson och Åke Degerlund klipper henne samtidigt som de två talas vid. Ute kvittrar några småfåglar så högt att man kan höra det trots att dörrar och fönster är stängda. Sedan några år tillbaka är Åke Degerlund hemma i Gunnarsbyn igen. 
– Jag trivs väldigt bra med det lugna livet här, säger han. 
Åke Degerlund utbildade sig i Luleå och han blev färdig med sin första utbildning i början av 70-talet. Valet att bli frisör föll inte i helt god jord hos hans föräldrar. 
– Pappa ville ju att jag skulle ta över gården. Där fanns ju djur och också mycket skog att sköta. Men jag ville gå en annan väg, säger han. 
När han sedan lämnade Sverige utbildade han sig först ett år hos Vidal Sasson i London. Där tog han också namnet Matthew och förklaringen var enkel: 
– Det gick ju inte med Åke. De hade ju aldrig någon koll på hur man skulle uttala det. Det blev Åokej eller Äjk. Det lät ju inte klokt. Så jag tog ett namn till för enkelheten skull. 
Till sist hamnade han i Beverly Hills i Hollywood. Där arbetade han bland annat på Elisabeth Ardens salong. 
Han nämner namn som Elisabeth Taylor,  Janet Jackson, Jane Fonda, Viveca Lindfors och Audrey Hepburn. 
Till sist hamnade han i Beverly Hills i Hollywood. Där arbetade han bland annat på Elisabeth Ardens salong. Det blev hela 14 år i USA innan han återvände till Sverige och en anställning hos Björn Axén. Där klippte han, förutom delar av det svenska kungahuset, också sångerskan Lill Lindfors. 
Sedan några år har han landat hemma i Gunnarsbyn. Lusten att klippa finns fortfarande och han arbetar ett par dagar i veckan. Nu finns också planer på att öppna en salong i retrostil med influenser från 30-talet och 40-talet. 
– Jag letar efter inredningsdetaljer och annat från den tiden. Permanentmaskiner som användes har jag inte lyckats få tag i. Samma med hårtork och frisörstol, säger han. 
Just nu låtar han sig inspireras av miljöer och trender från den tiden. Han har dockhuvuden med riktigt hår som han tänker klippa för att visa hur man kunde se ut i håret om man bodde i Gunnarsbyn under 30-talet. 
– Just nu har jag hittat reklambilder. Jag har också fått se flera gamla fotografier som människor i byn har visat mig, säger han. 
Han tänker också visa fram och berätta hur man gick till väga för att åstadkomma de olika frisyrerna. 
Det kunde vara behandlingar med bland annat heta locktänger. Han nämner ordspråket att den som vill bli fin får lida pin och att det till viss del också var just så: 
– Maskinerna och hjälpmedel gav en del skador på hud och hår. Så en del människor hade brännsår i nacken och brännsår i hårbotten. Och det här höll ju på fram till femtiotalet när den kemiska permanenten kom, berättar han. 
Det här har fört in honom i ett grävande historiskt modearbete, något han också finner intressant: 
– Jag har ju inte ägnat mig åt sådant här i särskilt hög utsträckning utan ofta har man i stället riktat in sig på det som varit inne just då. Sedan har man också försökt lära sig det nya som kommer. Nu får jag i stället blicka bakåt och det känns spännande, säger han. 
Sedan fortsätter han: 
– Det känns ju också roligt att kunna få berätta för våra barn och tonåringar hur deras farföräldrar fick göra för att bli fina när de var unga. Att visa fram att ”det var det här de gjorde och så här såg det ut”.