Catarina Wiklund jobbade inom restaurangbranschen när hon blev tillfrågad om hon inte kunde tänka sig att utbilda sig till lärare. Efter ett halvår som färdigutbildad, för 25 år sedan, sa hon till sin make att hon kommer att pensionera sig som lärare. "Då var jag 35."
Vi har berättat om personalbristen i skolan i länet och landet. Det råder brist inom alla yrkeskategorier inom för- och grundskola, men den stora utmaningen är att hitta lärare till högstadiet. Antalet personer som vill utbilda sig till ämneslärare är alltför få.
Erik Hjortborg är lärare i samhällsorientering och engelska på Stureskolan. Där jobbar även Sara Wallgren, som är lärare i svenska, samhällsorientering och idrott/hälsa. Catarina Wiklund är lärare i hem- och konsumentkunskap på Brönjaskolan.
– Jag hade jobbat på gymnasiet i 19 år på restaurangprogrammet när tjänsten som hem- och konsumentlärare på Brönja blev ledig. Då sökte jag och fick den. För mig var det ett lyft.
Varför?
– Man jobbar med elever på ett helt annat sätt rent pedagogiskt. Jag upplever att man blir utmanad och att man får en annan känsla för eleverna. Man måste se till att de mår bra och att man har en bra relation med dem och deras vårdnadshavare, säger Catarina Wiklund.
Hon ser det som sitt och sina kollegors uppdrag att eleverna ska igenom grundskolan - hela vägen. Ett jobb inte helt utan utmaningar och varje klass, varje elev är unik
– Jag tycker att grundskolan i Boden står för utveckling. Man utvecklar hela tiden nya sätt att jobba och specialpedagogiken.
– Man tror på lärarna. Går det snett så vågar man prova igen, fyller Sara Wallgren i.
– Det är viktigt att vi ställer oss frågan "gör vi rätt", säger Erik Hjortborg.
– Det står inte still. För varje år är det nya uppdrag och nya sätt att tänka. Man utvärderar det som har varit och tittar på vad man kan behöva förändra och förbättra, säger Catarina Wiklund.
Mycket har hänt i skolans värld sedan Erik Hjortborg, Sara Wallgren och Catarina Wiklund utbildade sig till lärare. "Det är helt annorlunda och bättre sedan jag gick på högstadiet", säger Erik och nämner som exempel tryggheten i skolan.
Naturligtvis gör sig lärarbristen påmind och hon framhåller att kommunen vänder på varenda sten. En lösning blev fjärrundervisning. Det har varit behöriga lärare som undervisat ute i världen; i Italien, Afrika och Norge. Det kräver dock, enligt Catarina Wiklund, ett bra handledarskap på plats i klassrummet och bra kontakt med föräldrarna för att det ska fungera bra.
– Den sociala kontakten med eleven får man inte i fjärrundervisning och den är en jätteviktig del, framför allt på högstadiet, påpekar Erik Hjortborg.
– Jämför man med när jag började jobba för 18 år sedan så såg det inte ut som idag. Då nådde vi inte alla elever och tvingades till nya utmaningar. Det arbetet har man fortsatt att utveckla, påminner Sara Wallgren.
Hon övergav studier i kommunikationsvetenskap för att i stället undervisa i spanska. Det var så roligt att hon utbildade sig till lärare och fick jobb på Brönjaskolan.
På frågan varför de stannar kvar svarar Catarina Wiklund:
– För att jag hela tiden får göra på nya saker inom den egna verksamheten, som man utvärderar och analyserar. Det gör att man tycker varje dag är jätterolig,
– Vi får tänka fritt, vågar prova saker med olika elever och även testa olika pedagogiska hjälpmedel. Det gör jobbet både glädjefyllt och meningsfullt, fortsätter Sara Wallgren.
Erik Hjortborg började plugga till statsvetare och Sara Wallgren skulle bli journalist. Båda hoppade av och blev lärare i stället. De tycker fortfarande jobbet är stimulerande, utvecklande och roligt.
Erik Hjortborg påpekar vikten av att skapa en miljö där eleven känner trygghet och självförtroende. Det är grundförutsättningen för att andra saker ska falla på plats.
– Finns det på en skola kommer också resultaten. Det är som Sara säger. Man utvecklas hela tiden och får nya arbetsuppgifter. Det är aldrig tråkigt.
Han har aldrig gått till jobbet och haft en tråkig dag eller tittat på klockan och väntat på att den ska bli 16.
– Ja, men det finns ju dagar som kan vara lite jobbiga, inflikar Sara Wallgren.
Vilka?
– Konferensdagar utan elever, säger Sara och småskrattar.
Det är för dem hon cyklar nio kilometer varje dag till jobbet enkel väg.
– Sedan kan man prata om hur det är att umgås med tonåringar hela dagarna på jobbet, för ibland är de "säljbara", som Catarina säger, men man skrattar varje dag och vi hjälps åt.
Bodenlärarna Erik Hjortborg, Catarina Wiklund och Sara Wallgren.
Erik Hjortborg framhåller det kollegiala lärandet och att samarbetet mellan lärare är en framgångsfaktor. Catarina Wiklund poängterar vikten av att vara en del i ett lärarlag. Tillit mellan kollegor gör att de kan bolla eventuella problem som uppstår.
– Läraryrket har förändrats ofantligt. Man har en mycket större social funktion idag, säger hon och jämför med när hon började för 25 år sedan.
Erik Hjortborg tror att det finns flera orsaker till att färre vill utbilda sig till lärare. Sara Wallgren tror att en orsak kan vara bilden av skolan i media och på sociala medier.
– Står det om skolan är det sällan något positivt. Det verkar vara okey att racka ner på skolan i sociala medier.
– När man hör folk prata om skolan så är det en bild som jag inte känner igen, en ganska orättvis bild, säger Erik Hjortborg, som upplever att hans yrke är väldigt meningsfullt och känner att han gör något som är av vikt.
De återkommer till att de utmanas som lärare och individer och att de i det växer.
Catarina Wiklund berättar om när hon tidigare jobbade i ett annat arbetslag. Det var bekymmer med ett par klasser och de enades om att testa en annan metod, lektionsdesign, som hela arbetslaget läst om i en bok. Den möjliggör en undervisning som möter olikheter samtidigt som den främjar delaktighet. Metoden ger också verktyg som arbetslag kan använda i det kollegiala lärandet
– Det tog tre veckor så var det lugnt, så vi införde det i alla klasser.
Det visar vikten av fortbildning och att fortsätta utvecklingen framåt, avslutar Erik Hjortborg.