Beslutet ödesdigert för Marjams framtid
Knappt sju månader efter ankomsten till Sverige kallades familjen Salihi till personliga intervjuer hos Migrationsverket i Boden. PT har tagit del av protokollen som ligger bakom avvisningsbeslutet. För barnens del avgjordes frågan med allmänt småprat i fem minuter.
När Maisam och Majram Salihi intervjuades av Migrationsverket i Boden 2008 var de tolv respektive nio år. Sedan dess har beslutsfattarna aldrig frågat efter om barnen har några egna asylskäl. "Då kunde vi inte säga så mycket. Nu vill ingen höra varför vi är så rädda för att skickas tillbaka till Afghanistan", säger de bedrövade syskonen, här med föräldrarna Rita och Faiz Mohammed.
Foto: Therese Hedman
Migrationsverkets asylprövningsenhet i Boden representerades av AnnGerd Malmström och Marie Lundström. Tre veckor senare meddelade duon att Migrationsverket beslutat avslå familjen Salihis begäran om uppehållstillstånd med Marie Lundström som beslutsfattare och AnnGerd Malmström som föredragande.
Kort intervju
Mamma Rita satt med vid intervjuerna med barnen, så även familjens offentliga biträde och en tolk. Enligt protokollet, som är skrivet på dålig svenska och innehåller flera slarvfel, utfrågades nioåriga Marjam lättsamt om sin skolgång i Älvsbyn och vad hon gör på fritiden. På frågan om hur det var när hon bodde i Afghanistan svarar hon: "Jag var bara hemma och gick inte på skolan." Texten fortsätter med ett tillägg från modern, ordagrant skrivet: "Efter händelse var hon inte på skolan, före det gick hon. Åk 1 och åk 2 men slutade inte åk 2."
I slutet av den korta intervjun får Marjam frågan: "Något annat du vill berätta för mig? Något roligt eller tråkigt?" Den afghanska flickan, som vid det laget hunnit tillbringa flera år av sitt liv utanför hemlandet, svarar: "Jag har inget att säga. Bättre att ni pratar med min bror."
Svarar på svenska
Intervjun med Maisam, då tolv år, inleds med samma typ av frågor om livet i Älvsbyn. Anmärkningsvärt är att han efter familjens knappa sju månader i Sverige, ber att få svara på svenska. Ur protokollet:
Berätta om hur det var i Afghanistan när du och din familj bodde där?
Dåligt. Jag var rädd, gick inte till skolan och inte ut.
Vad var du rädd för?
En gång ville de kidnappa mig. De kom till mitt hus en gång. De skriver dåliga saker i pappret. Inte in i huset, bakom dörren.
Maisam blir också tillfrågad om han vill berätta något annat, roligt eller tråkigt. Svaret blir: "Vad ska jag berätta, här är allt bra."
"Mår bra i dag"
I beslutet om avvisning, daterat den 4 mars 2008, konstaterar Migrationsverkets nämnda handläggare att säkerhetsläget i Afghanistan försämrats under det senaste året. Citat: "Kvinnor är särskilt utsatta. I de södra delarna av landet pågår öppna stridigheter mellan talibanrörelsen och internationella säkerhetsstyrkan ISAF, som under 2006 har utvidgat sitt ansvarsområde till att omfatta hela Afghanistan. I andra delar av landet har attentat blivit allt vanligare."
Om familjens Salihis barn skriver AnnGerd Malmström och Marie Lundström efter det korta samtalet i februari 2008: "Barnen mår bra i dag men mådde dåligt i Afghanistan. Maisam drömmer ofta mardrömmar och har problem med det ena benet och synen."
Så jobbar vi med nyheter