Videon är inte längre tillgänglig
Nye advokaten Thomas Olsson var skoningslös i sitt slutanförande i hovrätten, där han pekade på brister i utredningen och i åklagarnas bevisning:
– Inget i utredningen visar när Vatchareeya avled, var brottsplatsen finns, vad det är för mordvapen som använts. Inte heller något om hur kroppsdelarna placerats ut. Varje gång en åklagare uttrycker att något "kanske" har skett, är det bara ett uttryck för att det finns en mängd olika alternativ, sa han och menade att han hade hela blocket fullt av "kansken" efter åklagarnas slutanförande.
Olsson pekade ut den 50-årige ex-älskaren som tänkbar gärningsman och yrkade på ett frikännande.
Vek inte en tum
Åklagarduon Ulrika Schönbeck och Anna Bergström backade däremot inte en tum från sin uppfattning; det är Kristoffer Johansson som mördat Vatchareeya "Ploy" Bangsuan i ett utdraget och plågsamt, mycket ångestfyllt förlopp där hon fått hugg efter hugg mot sin kropp innan hon slutligen avled. Det är också Johansson som styckat kroppen och placerat ut delarna i och invid det gula ödehuset.
Åklagarduon yrkade på 18 års fängelse för mord, medan föräldrarnas ombud – advokat Elisabeth Massi Fritz – ville gå ännu längre och yrkade på livstids fängelse plus 150 000 kronor vardera (totalt 300 000 kronor) i skadestånd till föräldrarna. Det var samma yrkanden som parterna hade i tingsrätten, där 22-åringen dömdes till 14 års fängelse för mord, samt att betala ett skadestånd på 160 000 kronor till Ploys efterlevande, 80 000 vardera till mamman och styvpappan.
Dråp, inte mord
Nu har hovrätten funderat färdigt och meddelat dom i målet. Kristoffer Johansson döms nu skyldig till dråp – inte mord – och påföljden mildras till 10 års fängelse, som är maxstraffet för dråp. Hovrätten anser inte att det är fastställt att det varit fråga om ett utdraget dödsförlopp. Den anser inte heller att det kan uteslutas att mannens säregna personlighet inverkat så att han handlat i mycket stor affekt, vilket är förmildrande.
– Det som förmodligen lett hovrätten in i de här banorna är att väldigt lite är känt om vad som faktiskt har hänt vid själva gärningstillfället, säger advokat Thomas Olsson, som i övrigt hade svårt att kommentera domen då han inte hunnit läsa den.
"Märklig dom"
Åklagarsidan finner domen "märklig" och rentav obegriplig i vissa hänseenden:
– Vem har hört talas om styckningsdråp?, säger Ulrika Schönbeck.
Hovrätten fastställer också att den dömde ska betala 80 000 kronor vardera i skadestånd till föräldrarna, totalt alltså 160 000 kronor, för psykiskt lidande och att han ska stanna i häkte till domen vinner laga kraft.