Hemma vid köksbordet i Blåsmark. "Vi har väntat och längtat så länge. Ember är det bästa och största som hänt oss – och samtidigt känns det är helt naturligt att vara förälder", säger Alexander.
Gården till det lilla röda huset sträcker sig ner till Hemträsket i Blåsmark och rymmer både skog och torkat fjolårsgräs. Här bor Louise Mörk, 27, som till vardags är ordförande i barn- och fritidsnämnden, med sin man Alexander Mörk, 30, också han engagerad politiker.
I Louises armar finns lilla mirakelbebisen Ember, som förgyller familjen efter åtta års barnlängtan och kamp.
Allt började när Louise och Alexander träffades genom politiken. Då gick hon sista året på högstadiet och när hon flyttade till Uppsala för att gå gymnasiet följde Alexander med.
– Vi flyttade runt en hel del, bodde som inneboende och till och med i ett garage. Under de åren blev vi verkligen ett par och under sista terminen bestämde vi oss för att försöka få barn, säger Louise.
– Vi visste att vi ville bli unga föräldrar och hade ingen direkt längtan efter att resa eller festa, säger Alexander.
Ember klappar förtjust en av familjens katter.
Efter studenten flyttade de norrut igen, men månaderna gick och inget barn kom.
– Våren efter sökte vi hjälp, men fick besked att vi var för unga och att vi skulle komma tillbaka när jag fyllt 23 år, minns Louise.
Att vänta i flera år utan att ens veta om det ens var fysiskt möjligt att få barn var svårt.
– Under tiden reste vi en del och skaffade djur och gifte oss, men i grunden ville vi hela tiden bilda familj, säger Louise.
Välmenande frågor och kommentarer gjorde ont.
– Man förstår ju att det inte är illa menat, men det blir knasigt ändå. Vi har varit öppna med vår barnlöshet och senare ivf, eftersom vi tycker att det inte ska vara ett tabubelagt ämne. Vi hoppas också att det gör att andra tänker till en extra gång innan de frågar eller kommenterar något som har med att "skaffa barn" att göra, säger Alexander.
Mirakelbebisen Ember förgyller familjen efter åtta års barnlängtan och kamp.
Direkt Louise var tillräckligt gammal kontaktade de vården. Utredningen visade inte på något fysiskt fel och paret fick rätt till tre landstingsfinansierade ivf-försök.
Under tiden hade Louise fått ett syskon till. Två av hennes syskon hade också fått bebisar.
– Det har varit kämpigt både för mig och dem, men i dag uppskattar jag familjen mer än någonsin och det känns som att vi umgås ännu mer nu.
När det första ivf-försöket skulle dra igång hade Louise precis bytt jobb.
– Det var inte särskilt roligt att börja med att gå till chefen och berätta. Dessutom var det jobbigt med alla sprutor, jag är extremt spruträdd.
Alexander Mörk är föräldraledig på heltid. Han och Ember följer ofta med när Louise ska på möten. När hon har paus möter de upp så att Louise kan amma.
Paret åkte till Umeå för att göra ett första äggplock, men fick senare veta att inget befruktat ägg överlevt.
– Det var bland de jävligaste beskeden. Hela processen var tuff och tärde på oss, men Louise har ändå varit stensäker på att det skulle gå till slut, säger Alexander.
Louise säger att hon hela tiden känt sig öppen för att adoptera.
– Redan första året vi försökte få ett biologiskt barn kollade jag upp adoptionsprocessen, säger hon.
Efter sista insättningen under det andra ivf-försöket visade graviditetstestet positivt.
– På fettisdagen vid lunch började jag må illa, men jag tänkte att det kunde bero på att jag ätit flera semlor, säger Louise.
Alexander var i Stockholm när han fick telefonsamtalet.
– Louise bara grät och jag tänkte att någon hade dött innan jag förstod.
Babblarna är ständigt närvarande på köksbordet nu för tiden.
På deras gemensamma tioårsdag fick de göra det första ultraljudet och kunde se ett litet hjärta slå.
– Även om det var härligt att vara gravid var det jobbigt hela tiden. I början väntade jag nästan på att få missfall, säger Louise.
De berättade tidigt för närmaste släkten, för att de skulle kunna finnas där om något gick fel.
Först i vecka tjugo gick de ut i sociala medier och det var också då de vågade börja köpa barnsaker.
– Efter det har jag gått på massor av loppisar och köpt bebiskläder. Det var också mysigt att fixa barnrummet här hemma, säger Louise.
– Vi har väntat och längtat så länge. Ember är det bästa och största som hänt oss – och samtidigt känns det är helt naturligt att vara förälder, säger Alexander.
Att bli mamma har inte förändrat synen på det politiska uppdraget. "Jag har alltid jobbat för alla barn och ungas bästa. De är grunden i samhället."
Enligt den nya kommunallagen från 2018 får politiker möjlighet att vara föräldralediga. Nämnden utsåg vem som skulle vara tillfällig ordförande.
– Det är bra att det nu finns möjlighet att vara föräldraledig från ett förtroendeuppdrag, tidigare fick man hoppa av. Det kändes skönt att kunna vara hemma lite i början, man visste ju inte hur det skulle vara med första barnet och allt, säger Louise.
Med glimten i ögat tittar hon på Alexander. Helt frånkopplad har hon inte varit.
– Jag har bra kontakt med mina kollegor och har varit insatt hela föräldraledigheten. Jag blir lätt rastlös och gillar att jobba och träffa människor för att diskutera och prata.
Efter fyra och en halv månad hemma är hon nu tillbaka på sin halvtidstjänst. Eftersom Alexander är föräldraledig följer han ofta med till stan när det är dags för möte.
– Jag tar en promenad med barnvagnen och möter upp i pausen så att Louise kan amma. Det gör jag så gärna, speciellt med tanke på hur länge vi längtat efter barn, säger Alexander som själv sitter i kultur- och fritidsnämnden.
Eftersom ordförandeuppdraget inte är på heltid och eftersom coronapandemin gjort att en del möten sker digitalt hemifrån blir det mycket tid tillsammans för familjen.
– Vi är gladare efter att hon kom, vi har ett annat lugn i oss och tänker att saker och ting löser sig, säger Alexander.
De träffades via politiken och bestämde sig tidigt för att bli unga föräldrar. Men vägen till föräldraskap har varit lång och svår för Alexander och Louise Mörk.
Louise tycker inte att uppdelningen av föräldraledigheten är helt lyckad.
– Alexander kommer att vara hemma mer än mig och med tanke på både jämställdheten och pensionen är det inte den bästa lösningen, men man får anpassa sig efter situationen. Vi har haft mycket tid att diskutera föräldraskap och har alltid levt jämlikt, det är så vi är uppfostrade.
Att bli mamma till Ember har inte förändrat synen på jobbet i barn- och utbildningsnämnden.
– Jag har alltid jobbat för alla barn och ungas bästa. De är grunden i samhället och återknyter till min första tid som 13-åring i SSU. Då handlade det om kepsar inomhus och skolluncher. Nu handlar det om alla barns rätt till lika utbildning.
Som nyinflyttad i Blåsmark var hon med om att fatta beslut om att lägga ner skolan i byn. Ingen jätterolig situation.
– Men jag upplever att folk kunde skilja på mig som politiker och som privatperson. Jag känner mig ändå trygg med min ståndpunkt att se det bästa för alla barn. Jag har själv gått i en byaskola som lades ner och för mig är det viktigaste att alla barn har samma rätt till utbildning och klasskamrater. Det ska inte spela någon roll var man bor.
De träffades via politiken och bestämde sig tidigt för att bli unga föräldrar. Men vägen till föräldraskap har varit lång och svår för Alexander och Louise Mörk.
Någon gång efter årsskiftet är tanken att Ember ska börja förskola. För politikerfamiljen är det självklart att den ska vara kommunal. Men än så länge handlar livet om tiden tillsammans hemma i huset.
– Det trodde man inte. Att se henne upptäcka världen bit för bit gör att man inser hur fantastiskt livet är. Det är så fint att få följa henne på vägen, säger Alexander.