En av de främsta orsakerna till att många svenskar emigrerade var att det inte fanns tillräckligt med jordbruksmark att fördelas bland alla barnen samt att det inte fanns arbetstillfällen. Familjen Granqvist reste, som så många andra familjer, i hopp om ett bättre liv i USA.
Ser man tillbaka i historien har det funnits svenskar och svenskättlingar i Nordamerika sedan 1600-talet. Det var först under senare delen av 1800-talet, i samband med den svenska jordbrukskrisen, som den stora strömmen av emigranter sökte sig till det ”förlovade landet i väster”.
Det finns noteringar om att bortåt 325 000 svenskar då begav sig till USA. I slutet av 1800-talet sökte sig de svenska emigranterna till de stora städerna i USA. Vid sekelskiftet hade exempelvis Chicago bortåt 50 000 invånare som var födda i Sverige.
Emigrantstatistiken berättar vidare att det 1910 fanns runt 665 000 svenskfödda invånare i USA. Till detta skall läggas de 700 000 av andra generationens svenskamerikaner som redan bodde i landet.
Noterbart är att Sverige vid den tidpunkten hade 5,5 miljoner invånare varav en femtedel befann sig i USA.
Familjen Granqvist följde emigrantströmmen. Många reste vid den tidpunkten till Minnesota och Kansas, en del till Kalifornien. Familjen Granqvist var på väg till Red River Valley i Minnesota, men hörde att det fanns lediga bosättningar i Polk county, Wisconsin. De hyrde en stigfinnare som guidade dem genom väglöst land till området.
I augusti 1883 anlände familjen till det nya landet. Samuel Granqvist var då 43 år, makan Maria 40, barnen Anna 15 år, Sara 10, Aqvilena 7 och Maria 5 och Ferdinand två år.
I USA ändrades efternamnet till Grenquist. I vissa officiella dokument uppges efternamnet vara Grehen.
Samuel Granqvist byggde snabbt upp en timmerkoja, där golvet utgjordes av gräset på marken. Första tiden fick familjen sova på gräset runt elden.
En vinterdag hoppade en gnista från eldstaden ned på golvet, antände gräset och byggnaden brann ned. Familjen tvingades då flytta till närbelägna Cumberland, där de fick hyra rum. Våren 1884 satte familjen igång med att bygga ett nytt hus i McKinleyområdet.
Ett av de svåra ögonblicken i livet var när deras nyfödda dotter blev sjuk och dog. Det fanns ingen kyrkogård i närheten och ingen präst att kontakta för begravningen. Samuel snickrade då en kista och bar den på ryggen. Med den övriga familjen vandrade de till en begravningsplats drygt en mil bort för att på egen hand ombesörja begravningen.
Samuel Granqvist försörjde till en början familjen genom skogsarbete, vid sidan om jordbruket. 1889 startade han ett sågverk, vilket sedan expanderade. Han drev också en smedja och var åren 1893-1905 postmästare.
Samuel Granqvist blev en bemärkt person i området och har i McKinley såväl en gata, Grenquist lane, och en sjö, Grenquist lake, uppkallad efter sig.
1983, 100 år, efter familjens ankomst, kunde man räkna in mer än 130 ättlingar, av vilka då 100 fortfarande levde. Numera finns mer än 300 ättlingar till Blåsmarkfamiljen spridda över USA.
Makan Maria, född Risberg, avled 1908, 65 år gammal och Samuel Granqvist, son till bonden Samuel Gabrielsson och hans hustru Margareta Helena Mickelsdotter i Blåsmark, gick ur tiden 1915, 75 år gammal.