Tjuvjakten på tjäderns spelplats slutade i tragedi
Han kröp i diket någonstans i markerna mellan Bjursträsk och Rosfors. Väntade på att tjädern, eller något annat skogsfågelvilt, skulle dyka upp. Det hade börjat skymma. Plötsligt small det och den svarta hatten genomborrades av ett skott. Jägaren stöp och avled senare.
En person från Bjursträsk, barnfödd i Rosfors, färdades en majdag 1907 försiktigt i markerna. Han hade ingen jakträtt. Att jaga tjäder under tjädervinet, tjäderleken, var definitivt inte lovligt. Jakten slutade tragiskt.
Foto: Scanpix
Bjursträskborna var på den här tiden, på grund av vägförbindelserna och arbetstillfällen, orienterad mot Piteå. Rosfors ligger "nästgårds", på cirka en kilometers avstånd. När verksamheten pågick vid Rosfors bruk ordnades det med vägförbindelse mellan Selets bruk över Klöverträsk, Krokvattnet och till Rosfors samt vidare ner till Piteå. Rosfors bruk ägde för övrigt under en tid ett flertal fastigheter i Bjursträsk. Skulle man göra postärenden fick byborna under lång tid bege sig till i Sjulsmark. Länge döptes och begravdes byborna också i Öjebyn och senare i Norrfjärden, när kyrka färdigställdes 1913..
Inte så fett
En person från Bjursträsk, barnfödd i Rosfors, och hans två kamrater, en torpare och hans son från samma by, färdades denna majdag försiktigt i markerna. De hade ingen jakträtt. Att jaga tjäder under tjädervinet, tjäderleken, var definitivt inte lovligt. De tre gick försiktigt fram genom markerna. Ville inte knäcka grenar eller föra annat oljud så att fåglarna med bullrande vingslag skulle lyfta och dra iväg. De ville naturligtvis inte heller bli överraskade av någon som hade med lagens långa arm att göra.
Många gånger var den här formen av olovlig jakt ett sätt att dryga ut kosten för fattiga personer. Det var inte så fett därhemma och svälta fick många göra mellan varven, även om skogen var full av kött.
Det var vid 22-tiden som de tre personerna hade samlats. De vandrade mot ett ställe där de visste att det skulle kunna bjudas på tjäderspel. Snart upptäckte den som anförde jakten att han kommit bort från de övriga två. De var utom synhåll i mörkret. Han stannade, lyssnade, gick några steg. Plötsligt stannade han upp. Kände på sig att det kunde vara fågel i närheten. Framför honom fanns ett dike. Han lade han sig ner i ett diket, ålade sig fram i hopp om att ganska snart kunna skönja något byte, vilket sedan skulle få slängas upp å ryggen. För att sedan ta sig hemåt med kött till den övriga familjen.
Ett mål i sikte
Torparens son hade också siktet inställt på samma område. I likhet med sina kamrater hoppades han det skulle bli en jakt med tur samtidigt som han fått vara med om ett äventyr. Han spejade i mörkret, ut över området, och upplevde att framför sig, en bit bort, en tjäder som följde en dikeskant. Torparsonen klämde stadigt om sitt gevär. Ett mål i sikte och därmed ett mål mat på bordet. Han smög försiktigt fram. Visst var det en tjäder han såg framför sig. Det där svarta som rörde sig sakta efter marken, vid diket. Han vågade inte vänta, lyfte geväret, siktade mot det svarta rörliga föremålet. Tog säkert sikte. Tänkte att nu måste han vara snabb. Rörde vid avtryckaren, skottet dånade, och det svarta föremålet gav upp ett vrål.
Torparsonen tog några snabba språng framåt, kom till diket, såg att där låg kamraten. Det var hans svarta hatt som träffat, som han trott varit en tjäder i rörelse. Skottet hade gått in i kamratens bakhuvud.
Torparen dök snabbt upp vid sin son. De två männen såg sin blödande och svårt skadade kamrat. Beslutade sig snabbt att med förenade krafter få dem skadade hem till Bjursträsk och därifrån påkalla hjälp. Därmed var den olovliga jakten, som skulle bli en hemlighet, offentligt känd för allmänheten.
Livslågan slocknade
Närmaste doktor fanns i Öjebyn. Sigfrid Collin, tidigare bataljonsläkare och som 1910 flyttade till Falköping, larmades. Han begav sig till till Bjursträsk. Gav den skjutne första vården och beslutade, när han såg i vilket tillstånd den skadade befann sig i, denne skulle föras till lasarettet i Piteå. Den svårt skadade Bjursträskbon bäddades ner i halm i en kärra och via Rosfors bruk gick färden vidare. Avståndet till Öjebyn var 3,5 mil. Ganska snart insåg man att skadorna var så svåra att den skjutne inte hade så långt kvar innan livslågan skulle slockna. På väg mot Piteå, någonstans mellan Sjulsmark och Pålmark, vände transporten tillbaka till Bjursträsk då döden inträtt, och utan att träffade Bjursträskbon återfått sansen.
Vid ungefär samma tidpunkt detta år inträffade en annan händelse i Sjulsmarkstrakten, vilken även den slutade med döden.
En 94-årig kvinna, Margareta Johansdotter Eriksson, änka efter bonden Jonas Eriksson i Långträsk, var inhyst hos sin son hemmansägaren Erik Jonsson i Långträsk. Hon var sysselsatt med att koka kaffe i sin kammare, då hennes kläder fattade eld.
Tillskyndande personer lyckades släcka de brinnande plaggen, men kvinnan tillfogades så svåra skador att hon någon dag därefter avled.
Så jobbar vi med nyheter