Det nymålade svävar som en lätt doftslinga i hallen. De antikgrå och lammgrå nyanserna på väggarna viskar om att huset nyligen genomgått en färgförvandling. Emma Dahlbäck rabblar färgkoden ur minnet: S1502-Y.
Valde som barn
Det generösa tegelhuset har stått på den lilla höjden i Bergsviken sedan 1960-talet, men Emmas morfar såg faktiskt ut platsen där han skulle bygga sitt hus redan som liten pojke. När han var 18 år köpte han tomten och byggde villan tillsammans med sin bror.
– Jag har alltid trivts här, jag gillar känslan och det är ett kalasvänligt hus med plats för många, säger Emma.
Nybyggd tvåa
När hennes mormor, efter att ha blivit ensam, började fundera på att flytta till lägenhet bodde Emma, hennes man Jakob och deras lilla dotter Edith i en nybyggd tvåa på Strömbacka strand.
– Vi letade efter hus och hade pratat om att ta över mormors och morfars, men det var svårt att veta om det skulle stämma i tid.
Snabb renovering
Huset blev kvar i släkten och i mitten av november förra året blev köpet klart. Emma och Jakob började planera för kök, golv och ny färg på väggar och snickerier.
Med hjälp av snickare, som rev en vägg mellan kök och vardagsrum och satte in nytt innertak med spotlights, kickstartade de en intensiv renoveringsfas.
– Vi hade lägenheten till den 1 januari i år, så på några veckor renoverade vi oss genom nästan hela bottenvåningen med prio att det skulle gå att bo här när det var dags att flytta.
Uppfinnar-morfar
Emmas morfar var något av en uppfinnarjocke och fixade tidigt en uppbyggd ugn, så att hans fru inte skulle behöva böja sig ner för att se om kakorna var klara.
Han drog också rör från kaminen till garderoben i hallen, för att ytterkläder och skor skulle vara varma. En del av hans uppfinningar har familjen sparat.
– Sedan har vi kanske inte bevarat 60-talskänslan fullt ut, men vi har flörtat med den samtidigt som vi hittat vårt eget sätt att inreda.
Bjuda hem
Huset har blivit ännu mer kalasvänligt, när det inte längre finns några väggar eller dörrar mellan kök, matplats och vardagsrum.
– Det finns alltid något att fira och vi gillar att bjuda hem både släkt och vänner. Jag tycker om förberedelserna, att piffa och duka. När vi hade förlovnings- och inflyttningsfest var vi nästan 50 personer i vår tvåa, det satt folk överallt. Det känns fint att vi alltid kommer att rymmas i det här huset, säger Emma.
Krispig vårkänsla
Bottenvåningen med olika grå nyanser på kök och väggar och det vitlaserade parkettgolvet blir en stillsam fond till det personliga.
Tulpaner och pärlhyacinter skickar en krispig känsla av tidig vår. På väggen bakom det hembyggda köksbordet hänger ett inramat foto från en gemensam resa. Bumlinglampan ovanför bordet är ett vindsfynd. Soffan, en omklädd släktklenod.
– Hemma har vi alltid haft det mysigt, ombonat och städat, men inredning har aldrig varit ett samtalsämne eller en hobby. Däremot är hela min mans släkt intresserade och där kan man faktiskt hitta en äkta bumling på vinden. Genom dem har jag själv fått upp ögonen för inredning. Däremot känner jag ingen prestige och i grunden gillar jag mer att pyssla och piffa än att inreda.
Hemmakär
Emma beskriver sin stil som Ikea blandat med släktgrejer. Ljusa färger och inte så mycket prylar. Olika träslag och blommor efter säsong.
– För mig spelar det roll hur jag bor, jag är hemmakär och gillar att bjuda hem folk.