Innanför ytterväggarna är det mesta helt förändrat i huset som Hanna Dahlbäck kallar för "Hus nummer fem" på Instagram.
Den öppna planlösningen med vardagsrum och kök i ett bjuder på ljusinsläpp från alla väderstreck. Färgerna är skandinaviskt dämpade med ljusa träslag och några svarta detaljer som kontrast.
Här i huset från 1969 bor Hanna, hennes man Anton och deras dotter Tilde, 2,5 år.
De är den andra familjen som bor i huset. Den första var Hannas farmor och farfar.
– Det jag minns mest från när jag var här som liten var att dörren alltid stod öppen, det var ett kärleksfullt och välkomnande hem. Jag hoppas att den känslan ska finnas kvar i huset, trots att vi har gjort om i stort sett allt, säger Hanna.
Hon och hennes man träffades som artonåringar. Båda kommer från byar utanför Piteå, och tillsammans har de bott i bland annat Umeå och Bryssel.
När paret väntade barn bodde de i Stockholm och hade först tänkt bo kvar där.
– Men sedan ångrade vi oss och när Tilde var fyra dagar gammal flyttade vi in i en lägenhet på Strömbacka strand, säger Hanna.
I samma trappuppgång bodde fyra kompisar som också var föräldralediga, så de kunde tassa mellan varandra i strumplästen.
Nu bor tre av dem i Bergsviken, så även om det behövs skor på fötterna för att hälsa på är det ändå nära.
– Det var enkelt att bo i lägenhet och rätt för oss just då, men med tiden kändes det som ett naturligt steg att äga sitt eget boende. Vi sökte oss mot Bergsviken, Furulund och Blåsmark, eftersom vi kommer från det hållet.
Deras husletande sammanföll med att Hannas farmor och farfar bestämde sig för att sälja sitt hus. Men det var inte självklart att villan skulle gå vidare i släkten.
– Nej det var inte mitt drömhus, men området kändes rätt och när vi tänkte efter såg vi potentialen. Med tiden har känslan för huset verkligen vuxit, säger Hanna.
Huset i Bergsviken blev deras hösten 2016 och med en ettåring i famnen ägnade de kvällar och helger till att totalrenovera husets insida.
– Det var en intensiv period och våra familjer har hjälpt oss mycket. Antons pappa har varit ovärderlig, han har planerat, löst problem och visat oss hur vi ska göra. Vi kunde ingenting och har fått lära oss med tiden. Det känns kul att själv ha varit med och att till exempel veta hur golvvärmen ligger under golvet, säger Hanna.
Till nyår några månader senare hade familjen flyttat in.
– Då hade vi ritat om planlösningen för hela insidan, tagit bort innerväggar för att öppna upp och flyttat fönsterpartier. Det var mer jobb än vi trodde och när vi flyttade in var vi trötta, men vi hade mycket roligt under tiden också, säger Hanna, som är mest nöjd med helheten.
– Även om jag fortfarande mest ser saker som inte är riktigt färdiga gillar jag verkligen känslan som är genomgående i hela huset.
När det var dags att börja inreda den nyrenoverade bostaden fanns inte många möbler i flyttlasset.
– Eftersom vi har flyttat runt en del och hyrt möblerat och lånat möbler var det här första gången vi verkligen skulle inreda. Det var först då mitt inredningsintresse tog fart och i dag tycker jag det är roligare att titta på inredning än kläder när jag går i butiker, säger Hanna.
Som föräldraledig hade hon tid att samla inspiration på Pinterest och Instagram.
– Ett tag drömde jag om färgkoder, skrattar hon.
Ganska snart blev det tydligt att blicken drogs mot det skandinaviskt jordnära med gråbeiga färger, mycket ljus och naturliga träslag.
– Även om vi tänkte oss ett hus med utsikt över en äng eller en sjö trivs vi bra här i kvarteret. Vi känner oss för, men drömmer fortfarande om att bo utomlands en period.
När Hannas fastrar hälsade på var det enda de kände igen hur det lät när ytterdörren stängdes.
– Trots att huset ser annorlunda ut hoppas jag att farmor och farfars hemtrevliga och kärleksfulla atmosfär fortfarande finns kvar.
.
- - - -
Tips: Missa inte alla bilder i bildspelet ovanför artikeln!