Det var ett samtal som fördes av män som bar tunga plank på sina axlar, och som bar en dryg del av ansvaret för vårt lands utveckling från ett fattigmansland till ett lyckligt folkhem. Anteckningarna byggdes sedan vidare av Elof Forsberg på hur livet gestaltade sig hemma, men också berättar om mycket möda och arbete.
Elof Forsberg var född 1905, som andra barnet av sex, och arbetade i yngre år inom sågverksindustrin, senare bland annat som förman vid Lövholmens sågverk. Efter en arbetsskada utbildade han sig till predikant inom EFS och verkade först i Kalix-Nyborg. Därefter var han verksam på olika platser i landet för att 1968 bosätta sig i Askersund, där han avled 1991.
– Vi bodde i Bergsviken till 1907, då far bytte arbetsplats. Han hade förut varit försågare vid Bergsvikens ångsåg. Där började han 1881 vid åtta års ålder. Nu blev Munksund hans arbetsplats.
Tanken var att Elof Forsbergs farfar skulle intresseras för jordbruk. Farmodern var nämligen bonddotter. Men de planerna gick om intet. Hennes far hade nämligen vid ett tillfälle sagt till Elof Forsbergs farfar:
– Nils, jag hade alltid tänkt att du skulle överta mitt hemman, men jag kan inte lämna det till en sån slösaktig man som du.
Han pekade då på att han under sin tid som bonde, i 25 år, bara köpt 25 spikar. Han gillade inte att dennes svärson, som då arbetade vid Bergsvikens ångsåg, köpt en vacker pigtittare till sin fästmö. En bonde skulle vid den tiden då vara både snickare, och smed. Kontanter var sällsynta.
Från Bergsviken flyttade Elof Forsberg, i samband med faderns byte av arbetsplats, till ett annat ställe i Hortlax. Hemmet bestod av ett stort kök som var sovrum, vardagsrum och kök i ett.
I köket var föräldrars säng, en soffa för Elof Forsberg och en äldre bror samt en för de mindre pojkarna i familjen. Flickorna fick ligga i en liten kammare.
När pojkarna i familjen blev större inreddes ett rum på vinden för deras räkning.
– Vi hade, genom att vi hade eget hem, sluppit undan kontakten med kackerlackor och vägglöss. Men det blev ändå bekantskap med dessa odjur när vi vid nattskiftet åt i barackerna. Speciellt vägglössen ansåg våra handleder och halsar som deras självklara betesmarker.
Elof Forsberg började arbeta vid Storforssågen efter avslutad skolgång. Han var då inte fyllda 13 år. Det var 10 timmars arbete. Nattskiftet börjad klockan sex på söndagsafton och dagskiftet slutade klockan fem på lördagseftermiddagen.
Tillgång och efterfrågan reglerade priserna, även på arbetsmarknaden. Tidvis var det goda arbetsmöjligheter, däremellan depression och arbetslöshet.
1920 sänktes lönerna katastrofalt.
– Min äldre bror och jag lyckades få arbete i Domänverkets virkesmagasin. Lönen var en ringa del av 1920 års priser, men många avundades oss, även om lönen var låg. Det var ändock ett jobb. Under arbetslöshetsmånaderna 1922–24 ordnade Storforsbolaget med kurser för oss yngre arbetare. Verkmästaren på mekaniska verkstaden lärde oss maskinritning, kassören bokföring, inspektoren företagsekonomi och en lärare anställdes för att lära oss matematik och svenska. Förutom fri undervisning och fria läromedel fick vi en krona om dagen.
Elof Forsberg fortsätter i framtida Återblicks-artikel berätta minnen från sin ungdom.