– Jag tycker att ”Timmer-Maria” behöver få ett annat minne efter sig än bara ”det var väl hon som var så illa klädd och saknade underkläder”. För mig är hon en stark överlevare som inte lät sig knäckas och inte klagade över sin situation i livet. Hon var en bildad kvinna, konstaterar Birgitta Eriksson.
Hilda Maria Antonia Öhman föddes i Lillpite år 1901 som yngst av tre syskon och blev moderlös vid tre års ålder. I sin mors föräldrahem med gårdsnamnet ”Timmer” tog sig två morbröder an den moderlösa flickan. Marias far for tillsammans med en bror upp till ödemarken kring Arjeplog för att arbeta.
När Marias morbröder inte längre fanns på gården kom Marias liv att ta en annan vändning. Nu blev Maria tvungen att försörja sig själv så gott hon kunde. Maria är 37 år när hennes morbröder är borta, hon är ogift och har inga barn. Vilken försörjning fanns att hitta år 1938?
Det var med bybornas välvilja att hjälpa till som Maria kunde tjäna några kronor och få lite att äta. Hon erbjöds även att köpa utgående matvaror till lågt pris i en av byns butiker. De som hade och ville dela med sig bjöd Maria på mat och gav henne något klädesplagg. Hon plockade frusna lingon för då behövdes mindre mängd socker till sylten. De som hade större ladugård kunde ge Maria arbete och även erbjuda en sovplats.
Byborna gav Maria namnet ”Timmer-Maria”, hon som var vänlig och aldrig rädd för att räcka en hjälpande hand, så långt det var för henne möjligt.
Timmer-Maria var inte bara känd för sin hjälpsamhet, hon hade ett minne som sträckte sig ut över det vanliga. Hon var som ett levande bygdelexikon.
Hon kom så småningom att arbeta som vaktmästare i byns bönhus. Då erbjuden fri bostad med vedbrand. Vaktmästarsysslan hade Timmer-Maria i 16 år. Lika länge skötte hon sjuk anförvant. Hon försörjde sig som hemhjälp, ladugårdspiga och bönhusvaktmästare.
Timmer-Marias märkliga minnesförmåga når Piteå-Tidningen som kom på besök och ville göra reportage och testa hennes minne. Timmer-Maria klarade proven med glans.
Som stor beundrare av Dag Hammarskjöld kunde Timmer-Maria få en önskan uppfylld. Att följa med på tågresa och bland annat besöka Dag Hammarskjölds grav i Uppsala. Det kunde bli verklighet tack vare en omtänksam kvinna i byn. Hon ville också se devisen över ingången till aulan på Universitetshuset i Uppsala, där följande står: ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större".
Timmer-Maria – som gick ur tiden 1974 – hade inte någon anställning utan var beroende av byns välvilja att hjälpa.
– Hon måste nog ha känt oro många gånger när pengar till livets nödtorft fattades. Jag kan inte tänka annat än att Timmer-Maria måste ha varit en stark människa, en överlevare, som inte lät omständigheterna göra henne handlingsförlamad. Hon med sitt otroliga minne hade säkert gjort bra ifrån sig i nutidens, 2020 års minnestävlingar med deltagare från flera olika länder. Att få en lägenhet med dusch och vattenklosett, en tvättmaskin för att tvätta kläder och ett kök med kyl och frys och elektrisk spis som pensionär måste ha varit rena himmelriket för henne, summerar Birgitta Eriksson som satt ihop Timmer-Marias liv till en levnadsberättelse.