Det finns berättat att de unga under en kyrkhelg bar ut gravstenar från kyrkogården i Öjebyn och stängde av riksvägen. I syfte att pröva körsvennernas skicklighet vid lösande av problemet i kombination av stenkastning.
Det var vid den här tiden, år 1907, som ungdomen i Sjulnäs ordnade en höstbal för första gången i den nybyggda Skytteborgen, vid vägkorsningen till Lillpite. Byggnaden stod färdigt i januari samma år. En byggnad som senare blev bönhus och nu är ett minne blott.
I detta sammanhang låter vi källan, Norrbottens-Posten, flöda. Detta i form av två insändare.
Den ena insändaren med rubriken ”Är det värdigt våra kvinnor. Dansen, kvinnorna och spriten”.
”Sedvanlig s.k. höstbal avhölls i lördags och i går (16 och 17 nov.) i Sjulnäs skytteborg. Till denna bal hade traktens ynglingar inbjudit en mängd inom orten boende unga mör.
Detta i och för sig är ju icke klandervärt, ty efter det myckna slitet och släpet, kan ju en smula förströelse icke skada. Men det sorgliga i saken är, att till denna bal rekvirerats, enligt uppgift, 45 liter brännvin och 10 liter konjak. Hur pass trevlig balen under sådana förhållanden varit, förstår en var.
Vilken ”smak” hava våra unga kvinnor då de kunna deltaga i sådana gillen. I sanning mycket dålig sådan. Få icke kvinnorna lida nog för dryckenskapen utan att delta, och uppmuntra supgillen? Ungmör, tänk med allvar på denna sak” skrev signaturen Sjules.
Kvantiteten var tydligen inte fullt så stor som insändaren påstod, men tydligen fullt tillräcklig även om det gällde en bal som pågick i tre kvällar. Det framgår i ett svar de kommitterade för balen lämnade i ett genmäle.
”Till höstbalen i Sjulnäs hade inköpts 40 liter brännvin (icke som ”Sjules” uppgiver, 45 liter brännvin och 10 liter konjak) Ett ovanligt litet parti förresten, ty det sedvanliga kvantumet har varit 1 1/5–2 liter per man och två dagar, då det nu utgjorde 1 ½ liter per man och tre dagar. Också har ingen varit överlastad, och det hela förflöt utan den minsta oreda av något slag”.
”Sjules” tycktes betvivla att balen var trevlig.
Detta kommenterade kommitterade: ”Balen var verkligen en den allra trevligaste vi landsbor på länge haft nöjet bevista, ty som sagt den spirituosa som förtärdes, förmådde ej verka hämmande på glädjen. Här som annorstädes har ungdomens flertal ännu ej lärt sig att helt och hållet kunna undvara sprit. Man får dock vara glad över den gjort så pass stor begränsning som nu.
Skulle det nu verkligen varit bättre och skulle bättre ”smak” varit rådande, om de inbjudna flickorna betackat sig för bjudningen? Hade de handlat rätt då?”
Om de inbjudna tackat nej skulle det, enligt de kommitterade, ha fått till följd att gossarna i förargelsen över att se sig ”försmådda” ställt till ett verkligt supgille och flickorna nog både då och sedermera blivit på alla sätt trakasserade.
”Man får vara övertygad om att flickorna ingenting vunnit med denna strejk”.
De kommitterade tillbakavisade att kvinnorna med sin närvaro uppmuntrat dryckenskapen och att dryckenskapen i Sjulnäs hejdats just genom kvinnornas närvaro.
” Vi tro även att våra ungmör noga betänkt denna sak och de hade kommit till den slutsatsen att nykterhetssaken ingenting vinner på att man förargar folk utan mera genom att man försöker med god vädjan till gossarna att undvika rusdryckerna”.