– Klubben bildades i en tid då det ansågs en aning ”skamligt” att köra omkring med skoter, berättar Valton Öhlund, en av veteranerna i klubben, som konstaterar att förändringarna under de gångna åren gått i en rasande fart och den yngre generationen har svårt att föreställa sig hur det kunde vara tidigare.
Tanken var att klubben till en början skulle samla skoterintresserade för att träffas och ha kul tillsammans.
Redan i slutet av 1960-talet väcktes den första tanken på en klubb. Det skulle ta något år innan idén mognade och sedan bar frukt.
I en liten blygsam annons i Piteå-Tidningen i början av oktober 1971 meddelades, som nyhet, att en skoterklubb skulle bildas. Intresserade fick anmäla sig till Kaj Öström, då bosatt på Degeränget. En kort tid därefter hölls det första mötet. Där valdes styrelse. 17 av de 27 medlemmar som anmält intresse hade mött upp.
– Vårt mål är att lära skoterägarna att umgås med djur och natur. Kritik har riktats mot skoterförarnas framfart i naturen och den ha väl också ofta varit befogad. Vi hoppas därför att klubben skall kunna göra en insats på det här området, deklarerade den då nyvalde ordföranden Kaj Öström.
Trots att klubben knappt hade hunnit forma sig fick den tillgång till en klubbstuga. Piteå landsförsamling ställde nämligen en stuga på Råberget, Öjebyn, till skoterfolkets förfogande. En stuga som sedan brann ned. En ny, fast, klubblokal förverkligades under 1980-talet när klubben fick tillgång till en byggnad i Storfors, vid småbåtshamnen.
– En stuga dit man kan komma med båt, bil och skoter, inflikar Roland Dahlquist, Blåsmark, en annan av klubben entusiaster och med en god portion skoterminnen.
Sedan har ytterligare en skoterstuga tillkommit, Svartliden, intill Roka viltvatten, efter Nasaleden.
Den första styrelsen bestod av förutom ordförande Kaj Öström av Henning Lidman, Mats Bergstedt, Ingvar Hällgren och Kurt Isaksson.
Många goda idéer som väcktes vid den flygande starten. Som många föreningar har även skoterklubbens fått uppleva både uppgång och medgång, som bromsat upp en del idéer. Efter en tids dvala, efter inledningsåren, blev det en nystart. Sedan har målet varit, med ett tiotal ordföranden vid rodret, att vara en aktiv klubb under årets alla olika årstider.
En av uppgifterna var att planlägga skoterleder. Genom de ansvarsgrupper som ordnats i olika byarna, har det organiserats och ordnats leder, som nu utökas till att omfatta närmar 50 mil markförhandlade leder, vilka hålls i ett bra skick. Arbetet med lederna fortsätter egentligen hela tiden, med ändringar och förbättringar. Bland annat i form av skoterledskartor
Under de 50 år som gått kan noters att det inte bara handlat om leder utan även en mängd andra aktiviteter, vilka satt skoterklubben i fokus. En klubb med i dag runt 1 300 medlemmar. Klubben höll sig tidigt framme för att genomföra ett frivilligt förarbevis för skoter – numera är det krav att man skall ha körkort eller förarbevis. Klubben har också en stor betydelse genom att informera om lagar och förordningar om snöskotertrafiken.
Till detta kan läggas Skoterriksdagen 1991 och Landsbygdsriksdagen 2002 i Piteå med skotersafaris. Samma år introduceras en drive thrue för skotrar hos en hamburgerkedja i Piteå och som blev en världssensation, förverkligandet av Nasaleden från kust till fjäll samt paltdagar.
Klubben är med i SNOFED, riksorganisationen, som arbetar för snöskoterns existens gentemot verk och myndigheter, där klubben haft ett starkt inflytande i olika frågor.