Det var en vädjan att vara med och bidra till att hjälpa det ryska folket, vilket i början av 1920-talet pinades långsamt till döds av svält och köld.
En allvarlig hungersnöd hade nämligen drabbat Ryssland, som började på våren 1921 och varade hela 1922.
En hungersnöd som uppskattas ha skördat fem miljoner personers liv. Orsakerna till katastrofen låg i kombination av den ryska revolutionen och ryska inbördeskriget, som förvärrades av att järnvägssystemet inte fungerade effektivt och mat inte kunde distribueras.
1921 var ett torkans år. Hungern var så allvarlig att man hellre åt av utsädet än sådde ut.
Det bildades en Central hjälpkommitté i Sverige för det hungrande Ryssland, som bland annat tog emot pengar och korn för sin hjälpverksamhet.
PT:s chefredaktör Salomon Salomonsson puffade på insamlingen lokalt, genom att med jämna mellanrum publicera ett upprop.
Ute i byarna samlades det genom olika arrangemang och genom kontakter med enskilda in pengar men även varor i form av bland annat spannmål, mjöl, sill, flott och kläder som sedan gick med järnväg via Haparanda och över Finland. Detta sedan Lenin – efter att inledningsvis ha avvisat all hjälp utifrån- öppnade upp mot väst och släppte in hjälporganisationer.
I augusti 1921 vädjade bland andra Lenin i ett öppet brev till "alla ärliga europeiska och amerikanska folk" att "ge bröd och medicin".
Antalet som drabbades av svälten uppges mellan 16 och 40 miljoner, men enligt officiell sovjetisk statistik 28 miljoner.
”Hundratusentals har redan dukat under, men många miljoner skall omkomma, om inte tillräckligt med hjälp med det snaraste lämnas. Det är sent, men det är likväl tid att rädda miljoner” påpekades det i tidningsuppropet, som fortsätter:
”Tjugo kronor för ett människoliv. Kan någon känna sig oberörd – kan någon som förfogar över resurser därtill veta sig med att ett så pass ringa bidrag som 20 kronor kunna rädda ett människoliv, och ändå underlåta att göra det! Den som inte kan skänka 20 kr kan skänka en mindre slant”.
I exempelvis Hälleström anordnades vid ett tillfälle en aftonunderhållning som enligt den redovisning som Klas Markström och Verner Johansson svarade för inbringade140:90 netto.
Alla personer som skänkte bidrag i forma av kontanter namngavs i tidningen. De enskilda bidragen varierade i allra högsta grad, från 10 öre upp till några kronor.
En lista i Långnäs inbringade 70 kronor, där det bland annat såldes säckar.
Sjulsmark 155, Munksund 222, varav från Munksunds syförening 75 kronor. Hospitalspersonalen (Furunäsets sjukhus) bidrog med 316 kronor, Öjebyn 71, Bredsel 70 kronor.
Kyrkoherde Nils Nordberg i Norrfjärden hade fått personer att teckna sig för ett belopp av 191 kronor och hemmansägare E. H Andersson i Bölebyn, hade fått olika personer att skänka 75:55.
Hos Piteå-Tidnigne fanns även en lista att teckna sig på och som inbringade 425 kronor. På den listan fanns Pålmarks syförening 80 kronor, Håkansö syförening 25 kronor och Håkansö skolbarn och solglimt 30 kronor.
-De som bor i närheten av järnvägen och bättre kan undvara en tunna eller halvtunna korn eller råg kan ge detta i stället, påpekades det för läsekretsen, i kampen för att rädda människoliv.