Rungius skall, enligt nedtecknade handlingar, i en av sina kraftfulla predikningar sagt:
”Om min förkunnelse inte är sann, så skall min kropp förgås när jag dör, men om den är sann, så skall min kropp inte förmultna”.
Nikolaus Rungius, som ändrade sitt namn från Ryngius, fick sluta sitt jordeliv 1629 men hans kropp ligger fortfarande bevarad på den plats där den blev begravd. Något som väcker stor fascination och som lockar tusentals besökare varje år.
Han lades till vila under gen gamla Keminmaa kyrka.
1704 grävdes prästens kropp upp och det visade sig att kistan hade murknat - men inte kroppen. Därefter har kistan fått bytas ut många gånger. På 1800-talet fick han postum berömmelse då hans bevarade kropp började ställas ut. Där kyrkan på kraftfullt sätt försökte uppmuntra och stärka människors tro. Sedan har generation efter generation kunnat beskåda kroppen som en bekräftelse av hans ord.
Rungius ligger numera i en tätt sluten kista och visas upp för allmän beskådan.
Det finns också en uppgift – utöver hans påstående att om förkunnelsen han predikade inte var sann att han – trots sin lutherska tro – var katolicismen tillgiven och i sin predikan sagt att den katolska läran vore lika sann, som att hans kropp inte skulle förmultna.
En annan variant av samma historia är att han under en gudstjänst, när ett häftigt åskväder rådde, i en predikan yttrat ett till bevis därpå, att det han talat vore Guds sanning, hans kropp inte skulle förmultna.
Det skulle inte behöva ta lång tid för en kropp att förmultna. Men åren gick, blev till årtionden, årtionden blev till århundraden, men kroppen fanns kvar.
Rungius, med sina drygt 170 centimeter, har kallats jätten med det blonda håret.
Men Rungius kropp har inte alltid fått vara i fred.
Den avlidne prästen har genom åren skadats av människor. Högra underarmen saknas. Möjligen har den tagits som en relik. Den fanns dock kvar i en rapport från 1875.
Några berusade personer tog långt senare upp Rungius kropp ur graven och släpade runt med den. Resultatet blev att den ena armen bröts av.
Rungius har undersökts vid ett antal tillfällen och experter har inte funnit något spår av behandlingar som skulle kunna stävja förmultning. Man konstaterar att kroppen är naturligt mumifierad. De svala ventilerade miljöerna under golven i gamla finska kyrkor sägs vara anledningen till den naturliga mumifieringen i gravarna
Faktum är att Rungius inte är den ende som blivit bevarad under kyrkgolvet. Det finns fler högt uppsatta och jordade personer inom kyrkan som alla är lika välbevarade som prästen. De får ligga kvar i sina gravar. Skälet till varför Rungius visas upp är för vad han en gång yttrade i en av sina predikningar.
Gammelprästen i Kemi är inte den enda som undgått förgänglighetens lag. Även under golvet i Torneå kyrka finns välbehållna personer. Tämligen väl bibehållna är även de ”kyrkbrudar”, unga flickor, som påträffats i såväl Jukkasjärvi som i Kalix kyrka. Så är fallet även i Gammelstads kyrka där en 8-årig flicka, som avled 1816, påträffats i en gravkammare. Klädseln de unga bar sätts i samband med föreställningen om ett barn som Kristi brud.
Kläderna ”kyrkbrudarna” fått vid begravningen var vid gravöppningarna, nästan helt oförstörda.