Löfgren, som i likhet med sin förman, kyrkoherde Pehr Stjernberg, kom från ett fattigt hem och också hade stor erfarenhet av nöd och umbäranden, prästvigdes i Stockholm 1867. Han fick då sitt första förordnande som pastoratsadjunkt i Piteå landsförsamling. Dit reste han under vintern med den tidens fortskaffningsmedel – häst och släde.
Det kändes säkerligen märkligt för Löfgren, när han anlände till Öjebyn, att kyrkoherden förklarade att han inte behövdes som medhjälpare i den vidsträckta församlingen. Men Löfgren, som vid 20 år ålder gripits av intresset att studera till präst, hade ju ett förordnande. Så småningom förlikades Stjernberg med detta faktum.
Det berättas att vänliga människor gav Löfgren bidrag så att han skulle kunna genomföra sina studier. När de avslutades hade han bara en skuld på 233 kronor. Runt 14 000 kronor i dagens penningvärde.
Löfgren härstammade från Lövånger i Västerbotten. Av sockennamnet bildade han sedan sitt familjenamn.
Konstateras kan dock att Jonas Löfgrens tid i Piteå landsförsamling blev kort. Bara en kort tid efter tillträdet i Öjebyn fick Löfgren tjänst som vice komminister i Överkalix för att 1869 återgå till pastoratsadjunkturen i Öjebyn. Året innan hade han gift sig med en Luleåkvinna.
Löfgren utnämndes 1871 till andre komminister i församlingen.
1873 sökte Löfgren tjänsten som kyrkoherde i Bjurholm. Han fick flest röster vid valet och tillträdde samma år sin nya befattning.
Under tiden i Öjebyn föddes två av de sju barnen i familjen. Sonen Athni föddes i september 1869 och dog 1872. Sonen Eliel föddes samma år som brodern dog. Han blev senare i livet advokat och var justitieminister i Piteåfödde statsminister Nils Edéns regering 1917– 1920.
Åren 1926–28 var han utrikesminister. Eliel Löfgren var riksdagsledamot i olika perioder åren 1910–1937, partiledare för Sveriges liberala parti 1923–1930 samt ordförande för liberala riksdagspartiets riksdagsgrupp 1925–1929 samt 1930–1935. Han deltog i Ådalskommissionen som utredde Ådalshändelserna 1931.
Som präst hade Jonas Löfgren andliga inre strider att hantera. Inte minst ställde han sig tveksam att ge nattvard åt vad han ansåg ogudaktiga församlingsmedlemmar. När lektorn och prästen Paul Petter Waldenström, bördig från Luleå, framträdde i opposition mot statskyrka och prästerskap – sedan han kommit i konflikt med kyrkans försoningslära – fick denne ett starkt inflytande på Jonas Löfgren i frikyrklig riktning. Waldenström lämnade sitt prästämbete för att grunda Svenska missionsförbundet och var sedan dess ledare.
Efter en tids inre andlig strid beslutade sig Löfgren 1883 för att meddela biskopen i Härnösand att han tog avsked från prästämbetet och flyttade med familjen till Umeå. Löfgren tog erbjudandet att verka som resepredikant för Svenska missionsförbundet. Löfgren slog sig slutligen ner i Gävle där han utgav och redigare tidningen Hemlandsposten. Löfgren avled 1915.
Om Pehr Stjernberg kan noteras att han tillträdde kyrkoherdetjänsten i Öjebyn 1859, blev senare teologie doktor och år 1877 promoverades till jubeldoktor vid Uppsala universitets 400-årsfest.
78 år gammal begärde Stjernberg entledigande från sin befattning. Han dog 1885 i Öjebyn, 86 år gammal.