Om en person försvann så strök en del präster helt enkelt personen ur kyrkobokföringen medan andra gjorde en anteckning om att personen var ”obefintlig”. Tidigare antecknades dessa personer i en särskild längd, lista, i slutet av husförhörslängderna. Senare tillkom en särskild bok över obefintliga.
Särskilt obefintlig var inte Emil Andersson. Han hade visserligen år 1909, 21 år gammal, gett sig av till USA, via Norge, utan det obligatoriska flyttningsbetyget – möjligen för att slippa den svenska militärtjänsten.
Eftersom han inte gett sig tillkänna antecknades han av prästen år 1912 i kyrkboken som obefintlig. Myndigheterna visste då inte något om hans fortsatta öde.
Obefintlig för alltid – även om kyrkboken uppger detta – var inte Andersson. Av tillgängliga uppgifter framgår att Emil Andersson i november 1915 blev amerikansk medborgare. Han var då bosatt i Maines, Idaho.
Ett första livstecken var när han 1916 återvände till hembygden för ett besök. Han ville då besöka sin mamma. Ett besök som drog ut en del på tiden på grund av strul med passet.
Emil Andersson, som då vistades hos sin mamma Emma Lovisa, vilken var bosatt hos ett av sina barn i Håkansö, skrev till den amerikanske vice konsuln i Stockholm och bad om ett nytt pass.
Emil Andersson uppger i sin passansökan att han lämnade USA den 2 december 1916. I sin ansökan uppger han att besöket hos modern var viktigt. Hon uppgavs då vara 76 år. I själva verket var hon 65 år när passansökan gjordes.
Under besöket gick giltighetstiden för hans amerikanska pass ut. Giltigheten räckte i tio månader.
I sin ansökan uppger Andersson att han ville återvända hem till USA och Idaho, där han hade en villa på sex rum, och inte heller förväntade han sig att besöka Sverige fler gånger.
Den amerikanske vice konsuln noterade i en kommentar till passansökan att Andersson, isolerad i en lantlig miljö, inte förstått hur utdragen ett besök kunde bli och att Andersson negligerat att kontrollera sitt pass förrän långt efter utgångstiden.
Andersson verkar vara mycket uppriktiga i sin önskan att återvända till USA, konstaterar vice konsuln som också såg till att utfärda ett nytt pass.
Noterbart är att Emil Andersson ytterligare en gång, tillsammans med hustrun Amanda, född Lundberg, från Håkansö, Norrfjärden, återvände till Sverige 1950 för ett nytt besök.
Makarna ingick 1922 äktenskap i Denver, Colorado, dit Amanda Lundberg anlänt som 19-åring. I början av 1930-talet bosatte sig makarna i Spokane, Washington, där Emil Anderson avled 1971. Hustrun, född 1893, avled 1977. Hon hade då återvänt till hembygden, kyrkobokfördes i Norrfjärdens församling 1976, och bodde på äldreboendet Norrgården i Porsnäs.
Makarna hade en son och en dotter, Roy (1922-1988) och Elsie (1926-1964).
Petter Einar Andersson från Nybyn, Norrfjärden, hörde också till de som antecknats ”obefintlig”. Han infördes i obefintlighetsboken år 1913. I de svensk-amerikanska kyrkböckerna har det antecknats att han anlände till det nya landet 1914.
Han återfinns senare som jordbrukare i Colombia, Oregon. Han var inkallad i det amerikanska försvaret såväl i första världskriget, dit han värvades 1918, och i andra världskriget år 1942.
Einar Andersson, född 1892, avled 1979 och var då bosatt i Hennepin, Minnesota.