När avdelningen i Piteå formades var det rejält drag i förbundet, som på kort tid växte från 4 000 till 24 000 medlemmar. Syftet var att ”samla svensk ungdom kring en folklig och framsynt nationell åskådning till främjande av en sund och allsidig utveckling”.
– Glädjande nog gör sig den nationalistiska och samhällsbevarande andan ej minst gällande inom det släkte som nu bereder sig att övertaga förvaltningar. Ungdomen synes med andra ord allt mer börja få upp ögonen för radikalismens ihålighet. Det inger goda förhoppningar om att framtidens svenska generation skall komma att leda svensk politik i nya och för fosterlandet mer lyckliga banor, hette det i ett uttalande från förbundet.
Piteåmedlemmarnas första stora uppgift var att engagera sig i det så kallade ”kosackvalet” 1928, där organisationen på valaffischerna använde en väldigt hätsk ton mot motståndarna, framförallt socialdemokraterna. På de affischer som spreds kunde man läsa att en vänsterseger skulle innebära olika hemskheter. Bland annat visade en affisch hur kvinnor såldes som slavar.
Nationella ungdomsförbundet hävdade vidare att en röst på socialdemokraterna var att rösta för Moskva och att man genom en röst på ”Arbetarpartiet” skulle medverka till familjebandens upplösning, barnens förvildning och sedernas förfall.
Piteåföreningen bildades som ett ungdomsförbund till Högerpartiet. Med tiden konstaterades att Nationella Förbundet utvecklades allt mer i pronazistisk riktning och periodvis samarbetade med nationalsocialistiska grupper.
Hur det med tiden gick för Piteåföreningen, om den ville fortsätta vara ett paraply under högerorganisationen istället för att agera som en självständig politisk rörelse, om och när verksamheten upplöstes eller förändrades har inte gått att få fram. 1934 bröt flera ungdomsorganisationer med förbundet. Då uppstod flera falanger. Flera anslöt sig till Högerns Ungsvenskarna. Det fanns dock ett antal Piteåbor inom högern som – om än inte offentligt – fortsatte sympatisera med nazisterna.
Förbundet bildade 1933 en egen "kamporganisation", med uniform. Officeren och riksdagsledamoten Alf Meyerhöffer från Luleå, som stod på högerns riksdagslista för Norrbotten, var högerman fram till 1934 för att därefter representera Sveriges nationella förbund, då en öppet pronazistisk organisation, fram till 1936.
1940 genomfördes en konferens tillsammans med representanter från bland annat det svenska nazipartiet. Under 1970-talet ombildades organisationen från parti till en "idépolitisk förening".