Carlssons uppgift var att agitera inför andrakammarvalet 1908. Ett val som präglades av valsamverkan, där liberala samlingspartiet och socialdemokraterna gick fram tillsammans.
Lars Johan Carlsson konstaterade under sin turné runt i Norrbotten att allmänna omdömet från frisinnat håll var att den agitation han förde i Piteåbygden i hög grad var ägnad att lyfta det svarta dok som vilat över orten.
När han summerade de möten han medverkat så noterar han att de var välbesökta och att omkring 1 000 personer mött upp – trots att det var höbärgningstid.
I Piteå talade sig Carlsson varm för en radikal nykterhetsvänlig kandidat, hemmansägare J.O. Holmgren, Lillpite.
Vid de flesta möten som hölls lyckades han också få Holmgren uppsatt som kandidat. Det fördes också en ganska livlig privat och pressagitation för Holmgrens kandidatur.
– Den grundliga avskalning som jag bestod Per Svensson i Bondön bidrog i hög grad till att högern på allvar sett sig om efter en annan kandidat, mera presentabel, och såsom sådan framfört kommunalnämndsordförande Bäckström, en politiskt obemärkt men i övrigt sympatisk högerman, rapporterar Carlsson och fortsätter:
– Men Per Svensson har dock kvar en hel del av sina gamla vänner och supbröder, vilka under alla omständigheter rösta på honom.
Ned tanke på att de nu fanns en kamp mellan två högermän och en liberal ansåg agitator Carlsson att det fanns utsikt för liberalen Holmgren att segra.
Lars Johan Carlsson gjorde på socialdemokratiska Norrbottensdistriktets uppdrag en valagitationsturné som sträckte sig från den 28 juli till den 4 september 1908.
Under besök i Boden konstaterade Carlsson att det fanns stor uppslutning kring Linus Lundström.
– Men emellertid finns ett kotteri fanatiska nykterhetsvänner i Boden som lanserade som motkandidat den likaledes liberale men dock opålitlige poliskommissarie August Berglund. Men då valkretsens arbetarorganisationer ej kunde godkänna den senare utan höll styvt på Lundström så verkade jag självklart till hans förmån.
Högern ställde upp en pastor Lundblad.
– Men rätt som det var gjorde dessa i förening med en del höger-liberala en kupp vid ett möte i Nederluleå där dessa, som följd av vänstersplittringen, övergav Lundblad och istället uppställde Paul Hellström. Sedan detta gjorts avsade sig August Berglund kandidaturen.
Agitationsrapporten innehåller också berättelser från besök i Luleå, Kalix och Tornedalen.
– Enär jag hela tiden varit stadd på resor i Norrbottens vidsträckta bygder oftast efter landsvägen i en handkärra många mil om dagarna med föredrag och diskussioner varje kväll har hag inte haft tid eller lägenhet att tillgiva sända rapport om min verksamhet så att när denna rapport kommer till ort och ställe är valen i kretsarna redan verkställda men jag ansåg trots detta min plikt vara att meddela vad som åtgjorts, skriver Carlsson.
Han representerade Norrbotten i riksdagen fram till 1912 och återfanns senare som representant för Värmland fram till 1930, då han avled.
Carlsson var under sin yrkesverksamma tid anställd vid Gällivarebanan och Gällivare malmfält och därefter som föreståndare för Folkets hus i Malmberget. Efter flytten söderut blev han lantbrukare. Politiskt var han en tid ledamot i SAP:s partistyrelse och en tid även kommunpolitiker i Gällivare.