Tidigast var Umeå framme. Redan 1683, drygt 50 år efter att staden fått en högre utbildning, försökte landshövding Gustav Douglas få utbildningen flyttad och att staden bara skulle få behålla en så kallad barnaskola.
Piteå satte sig till motvärn. Tack vare sitt centrala läge inom länet fick man hjälp av Luleå och övriga närliggande orter att bibehålla utbildningen. Det finns uppgifter om att Umeå i början av 1700-talet fick ta över en klass från Piteå.
I en akademisk avhandling 1731 ”Om, staden Piteå”, nämns skolhuset med berömmande ord.
Hotet mot Piteå minskade när Norrbotten bröts ut ur Västerbottens län 1810.
Till mitten av 1800-talet var Piteå den förnämsta orten i Norrbotten och spelade en betydande del i länets kulturella liv.
Det fanns en tid stark oro över möjligheterna att få fortsätta med högre undervisning. I slutet av 1780-talet fanns nämligen bara en elev inskriven i trivialskolan. De styrande försökte få invånarna att se fördelen med högre utbildningar. En efterföljande uppmaning var att sätta barnen i skolan.
En som ryckte in till skolans försvar var prosten Theophilus Ol. Graan, som även var skolans inspektor. Vid ett möte 1789 riktade han en skriftlig uppmaning till Piteåborna med följande lydelse:
” Piteå stad blev inom sitt staquet en lycklig ägare av denna vishets verkstad. Här varda barnen böjde ifrån spädaste åren att älska en uppriktig gudaktighet och vandra i kristeliga dygder. Vad är då orsaken att denna kungliga trivialskola, den bästa och endaste skola i länet, vilken ligger just i edert eget sköte, saknar elever av stadens egna barn? Staden är uppfylld med ungdom och barn, på gator löpa gossar utan tillsyn lediga och undervisningsrummen stå tomma. Med hjärtelig oro över så synbar stor och oförsvarlig kallsinnighet med barnuppfostran, tilltalar jag eder nu, både såsom ömsint herde och nitälskande inspector vid skolan. Bevisen eder att vara villiga och eniga att nyttja de förmåner som staden förunta äro, därmed att i flitigt sätten och hållen edra barn i skolan”.
1810, efter att Torneå efter kriget avträtts till Ryssland, biföll regeringen biskop Gustav Nordins önskan att placera en trivialskola i Umeå istället för den i Torneå.
1849 lämnade Piteåborna en petition om att få ett högre allmänt läroverk till Piteå. Sedan landshövdingen flyttat från Piteå till Luleå ändrades sakläget. Det motionerade i riksdagen om ett fullständigt läroverk i Luleå och även ett i Umeå. När en ny skolordning infördes fick Piteå nöja sig med ett lägre elementarläroverk, senare kallat lägre allmänt läroverk. Senare benämnt samskola. Genom ännu en skolordning fick även flickor möjlighet att utbilda sig.
När nuvarande skolbyggnad stod klar 1894 påpekades i invigningstalet:
”Sådana hus som detta byggas sannerligen icke i barbariska land, icke heller där varest allmänbildningen står på en lägre ståndpunkt. Det är icke heller slumpens eller den enskilda nyckens verk. Det är tvärtom framgånget av årslång eftertanke, ett noggrant och ärligt övervägande, det är ett helt samhälles arbete, som genom samhällets bästa krafter kommit till stånd, det är samhällets erkännande av att det icke blott vill värna om läroverket utan giva det en helt fullt aktad och värdig ställning – ett hedrande vittnesbörd om den ställning samhället självt intager till bildning och vetande”.