Då det gamla Västerbottens regemente, som omfattade Norrbottens och Västerbottens län, 1841 delades i Norrbottens och Västerbottens fältjägarkårer förlades verksamheten för Norrbottens del till Pitholms hed.
Piteå var residensstad från 1818 till 1856. Efter att residenset flyttats till Luleå påbörjades striden om fältjägarkåren.
1858 kunde tidningsläsarna notera att Luleå börjat verka för att den militära verksamheten skulle förläggas till Gäddviksheden. Frågan väcktes av Luleås ombud i riksdagen. Några dagar senare kunde tidningsläsarna notera att 700–800 kyrkstugor i Gammelstad skulle kunna upplåtas till militären samt ett mindre övningsfält.
Bönderna i Luleå hade också lovat flytta husen från Pitholmsheden till Gäddvik.
I november 1858 avhandlar tidningen flyttningen av lägret från Pitholm till Gäddvik samt flyttningen av chefsämbetet för regementet.
Chefsämbetet gjorde en besiktning av Gäddviksområdet och kom fram till att det inte var befrämjande för en flyttning. Fältläkare Almqvist i Piteå hade dessutom funnit platsen osund. Men från Luleåhåll gav man sig inte och hoppades att Luleåläkaren skulle kunna jäva detta intyg.
1860 kom kungliga majestätet med beskedet att mötesplatsen skulle vara kvar på Pitholm och gick därmed emot Luleåbornas begäran om flyttning till Gäddvik.
1870 besöktes Pitholmsheden av kung Oscar II och gav då utlåtandet att norrbottningarna var de bästa skyttarna i hela armén.
Sju år senare hade Piteå kompani också ordnat med en skjutbana på Gustafsbo i Öjebyn.
Genom ett stadsfullmäktigebeslut i Luleå i oktober 1879 hade det klubbats, med anledning av framlagt förslag, om att meddela kungliga majestät att en del av hemmanet Notviken fanns till förfogande som lägerplats för Norrbottens fältjägarkår. Lägerplatsen omfattade 17 tunnland åker och äng till ett pris av 300 kronor per tunnland eller tillhopa 5 100 kronor. Avrösningsjorden på 193 tunnland skulle beräknas till ett pris av 25 kronor per tunnland eller 4 825 kronor. Byggnaden Notviksgården beräknades kosta 2 500 kronor.
1880 kom beskedet från regeringens sida att lägerfrågan var avgjord till Luleås fördel och att Norrbottens jägarkår skulle förläggas till Notviksheden.
1882 läggs en entreprenad ut på exercishus, gevärsförrådshus, arrestbyggnad, smedja, proviantbod, kolhus, landningsbrygga samt grundgrävning och sockelsättning för fyra manskapsbaracker. Sågverksägaren Olof Hansson i Bollnäs fick uppdraget. Dessutom fick han uppdraget att uppföra officerspaviljongen om 30 rum. Hansson hade för byggnationerna fraktat en mängd spåntade bräder från Söderhamn, vilket tidningarna fann märkligt eftersom det fanns ett stort ångsnickeri i Luleå.
1883 var Notviken klar att tas i bruk.
1891 ombildas Norrbottens fältjägarkår till regemente och 1894 kom beslutet att Norrbottens regemente skulle förläggas längre från kusten, närmare stambanan, till Boden. Det verkställdes 1907.
Långt senare kastade dåvarande drätseldirektören Axel Bengtsson i Piteå fram tanken att Piteå åter borde få ett militärt förband. Han ansåg att några av de nyare förbanden, som skulle placeras i Boden, borde förläggas till Piteå. Det hela stannade vid en tanke.