Björling, som alltsedan barnaåren haft en sagolik karriär, kunde trots allt genomföra ett inför en nästan fullsatt kyrka bejublat program. Mycket tack vare sin medföljande ackompanjatör, kapellmästaren Stig Westerberg, som tycktes ha gjort ett underverk av vad han hade för händer. Pianot i kyrkan var tydligen under all kritik.
Stig Westerberg (1918–1999) var då en i Stockholm mycket omtalad pianist, som senare blev hovkapellmästare och dirigent.
Björling fick under andra världskriget hålla sig hemmavid, men kunde hösten 1945 lämna Sverige för USA, där man väntat på honom under något år. Engagemang för världstenoren var inplanerade bland annat på Metropolitan i New York, stora operan i Chicago och i San Francisco.
Besöket i Piteå var en del av en avskedsturné i hemlandet, som anordnades av Konsertbolaget vars chef Helmer Enwall var gift med Sjulsmarksfödda Therese Lindgren, syster till operasångerskan Lydia Lindgren, bördig från Svensbyn.
– Han sjunger så att åhörarnas hjärtan smälter som vax, konstaterades i Piteå-Tidningen som citerade några rader från hans första gästspel på den berömda Metropolitan-Operan; ”Jussi Björling tar sitt höga C med en renhet och en styrka som är sensationell”.
PT hade även saxat en recension ur danska Politiken som skrev följande om ett av Jussi Björlings tidigare framträdanden:
”Det var kort sagt ljuvligt att höra Jussi Björling. Ljuvligare kunde det inte vara. Och finns det – är det blott på en annan planet! Varje ton han sjunger är klar och ljus, och rösten är hans. Han kan göra med den vad han vill. Smidig som en klinga är den i alla lägen och en i alla grader av styrka, klarhet, renhet, genomskinlighet, allt äger den rikaste mått och över det hela vilar detta förunderliga sötmefyllda välljud som endast en i vår tid kan visa maken till – Gigli. Vem av de två som är den mest förtrollande, blir väl aldrig uppklarat”.
Björling gjorde sitt första framträdande vid åtta års ålder tillsammans med fadern operasångaren David Björling och två bröder. Pappa David gav sig i unga år iväg till New York, där han senare sökte in till Metropolitans operaskola och blev antagen. Efter några år i återvände han till Sverige, mötte kärleken och fick barn. När hustrun dog i tuberkulos återupptog han karriären i Amerika – nu med sina tre pojkar.
Vid framträdandet i Piteå, vid 33 års ålder, hade Jussi Björling erövrat en hel värld och vunnit internationell ryktbarhet som en av de främsta operatenorerna. Han ansågs fullt värdig arvtagare till italienske operasångaren Enrico Caruso (1873–1921) och italienske operasångaren Beniamino Gigli (1890–1957).
Av ett gammalt programblad framgår från framträdandet i Piteå att Jussi Björling, "trots en viss indisposition och på ett glänsande sätt”, framförde bland annat Wilhelm Stenhammars Sverige, sånger av Schubert, Brahms och Richard Strauss, Graalberättelsen ur Lohengrin av Wagner. Programmet upptog även en svensk avdelning med Södermans Trollsjön, Wilhelm Svedboms Sten Sture Ballad, Tre visor i folkton av Peterson Berger, biskop Thomas Frihetssång, tonsatt av Gustav Nordqvist, samt Land du välsignade av Ragnar Althén.
Det konstaterades slutligen att Björling under Piteåframträdandet, redan efter att ha framfört Stenhammar, hade publiken i sin hand.