Som slutdestination för resan hade de angett det lilla ”Piteåsamhället” McKinley i Wisconsin, USA. Där de hoppades på en hägrande framtid.
Ganska snart skildes norrfjärdenbornas väg åt. Karl Lundmark hade rest iväg för att bosätta sig med sina tidigare utvandrade familjemedlemmar i Mc Kinley, där han dog bara några år senare. Hans livslåga släcktes 1901.
Makarna Fredriksson drog efter en kort tid vidare År 1900 var bosatte i Knife Falls, Cloquet, Minnesota. Då hade familjen utökats med fyra barn. När de 1920 återfinns i Potlatch, Idaho, hade makarna fått ytterligare två barn.
1922 hade makarna bosatt sig i Cour d´Alene, Idaho, där Nils Fredriksson var verksam inom sågverksindustrin. Och i den branschen var han också sysselsatt under en stor del av sitt yrkesverksamma liv.
Den 19 juni 1892 hade Emma Aldina Jonsdotter Andersson och Nils Fredrik Nilsson-Fredriksson inför prästen i Öjebyn lovat att älska varandra i nöd och lust. Den 8 juli äntrade de atlantångaren i Göteborg för färden till sitt nya hemland.
Intresset för de svenska-amerikanska utvandrarnas historia är fortfarande stort. Inte minst kring deras fortsatta öden sedan de nått det nya hemlandet. Det har talats mycket om USA som ”de stora möjligheternas land”, vilket väl också fått näring när utvandrare som lyckats bra senare återvänt och berättat om sitt nya hemland. De som det inte gick så bra för har av förklarliga skäl aldrig hört av sig. De som ville klippa alla band med sin tidigare hembygd. Det var många och som man fortfarande försöker finna några spår efter.
För många av utvandrarna, inte minst de från södra Norrbotten, fick uppleva ett slitsamt pionjärarbete. Flera av de unga män som i början av 1890-talet lämnade hembygden för en hägrande framtid i fjärran land gjorde det för att slippa undan den svenska härordningsreform som genomfördes varvid värnpliktstiden utökades från 42 till 90 dagar.
Många föräldrar och syskon väntade förgäves på livstecken från de som rest och med tiden bleknade minnena – på båda håll.
På många av pionjärkyrkogårdarna i landet i väster vilar utvandrare som inget vet något om, bara att de funnits och försvunnit.
Om familjen Fredriksson, som behöll sitt efternamn med den nya stavningen Fredrickson, vet vi att ganska snart efter ankomsten till USA fick sonen Ambrose. Han föddes 1893 och avled 1986 i Short Hills, Essex, New Jersey. Därefter kom Jane 1894, gift Blair och som avled i Coeur d´Alene, Idaho år 1980.
George, född 1896 och död 1988 i Dallas, Texas, Henry, född 1899 och död 1962 i Potlatch, Idaho, Alice, gift Kessel, 1909 och död 1994 i Coeur d´Alene, Idaho och slutligen Margurite, gift Johnson, född 1914 och som avled 2011 i Potlatch, Idaho i en ålder av 97 år.
Mamma Emma var under åren i USA hemmafru. Hon avled 1941 i Cour d Álene, Idaho och hade då drabbats av en hjärntumör. Fadern Nels lämnade den jordiska tillvaron 1952, efter att ha dragits med hjärtproblem.
Konstateras kan att Norrfjärdenmakarna Fredriksson i sitt nya hemland lämnat efter sig en hel del ättelägg. Av de runor som skrivits om de bortgångna framgår att det funnits ett flertal barn och barnbarn samt barnbarnsbarn.