”Kapten Fahlesson är klädd i en särdeles grann och i ögonen lysande uniform, röd mössa med gulränder och blå livrock” rapporterade Norrbottens Posten.
Fyra år senare noteras att Frälsningsarmén höll möten tätt som ofta och då ”öppnade eld”, det vill säga etablerade sig i staden.
I tidningsspalterna kan läsas att omdömena om verksamheten var ganska olika.
Bland annat förlöjligades Frälsningsarmén, i en insändare på pitemål.
I en annons mot armén uppmanas Piteborna: ”Skynda er att köpa Kalle Gladers humoristiska visa ”Frälsningsarmén han skall ju allting bestyra”. Pris 5 öre. Finnes i cigarraffären samt hos herr Barberare E. Lundgren”.
I en notis från de inledande åren kan följande läsas: ”Frälsningsarmén i Piteå samlar pengar. Att geschäftet är vinstgivande bevisas bland annat att dessa officerare blott i och från Piteå ofta nog kunnat skicka rätt betydande belopp söderut till sina förmän”.
Men trots motstånd växte armén, de berömmande orden började synas i spalterna och allt fler och blev ”frälsta” för att senare uppträda med vittnesbörd. Det annonserades om hallelujamöten och helgelsemöten.
1890 rapporterar Norrbottens Posten att Frälsningsarmén arbetar i Luleå och dess omnejd med stor framgång. ”Man skrattar nu inte längre utan folk strömmar till mötena. Lokalen kan ej rymma alla som vill in. Kaptenen predikar väldiga mot lyx och flärd”.
I samband med referatet uppger sig tidningen ha hört att armén hyrt Winrothska salen i Piteå under 2,5 års tid.
I början av år 1890 skriver Norrbottens Posten: ”Frälsningsarmén väntas till Piteå i denna vecka. Antagligen kommer de här vinna många proselyter”.
Byggmästare Suvén i Luleå angavs som mannen bakom Frälsningsarméns framgångar i Luleå och Piteå, där han på bägge ställena skaffat fram lokal.
Från Piteå rapporterades i början av 1890 att själar vunnit varje afton”. De nyfrälsta genast reda att vittna” skriver Norrbottens Posten.
I armétidningen Stridsropet rapporteras om Piteåkårens öppnande, som föregåtts av affischering på husknutar. "Två själar första kvällen, 38 på 12 dagar".
Det berättas vidare att kapten A.K Svensson, troligen från Sundsvall, ledde inledningsmötena. Resan från Sundsvall utgick med släde. I Piteå möttes han av löjtnant Bring.
Inledningsvis pågick tydligen en debatt om arméns etablering i Piteå. Det framgår av en insändare som hänvisar till berömmande ord om armén.
1891 rapporterades att 176 ”fångar” tagits, att det under året hållits 477 enskilda och offentliga möten. Medlemsantalet var då, med soldater och rekryter bara 23. Året därpå ökades antalet till 80.
”Ingen olikhet i läran men ceremonierna egendomliga. Till sammankomsterna hör också åtskilliga mer eller mindre rusiga. Dessutom har infunnit sig okynniga slynglar och uppträda på otillbörligt sätt”, skriver Norrbottens Posten.
Winrotska salen blev den första fasta armélokalen, som sedan mer eller mindre dömdes ut och ersattes av en barack på samma område. Kåren flyttade senare till Prästgården på Nygatan, som idag inrymmer kommunala musikskolan. Sista möteslokalen blev en fastighet efter samma, gata, i närheten av Kolmilavägen. Där avrustades Piteåkåren för gott, i samband med att verksamheten lades ner.