Våren och sommaren 1918 satte de tre hemvändarna, som vistats ”over there” i närmare tio år, igång med att bygga en biograf och samlingslokal i Porsnäs. Byggnaden, som inte längre finns kvar, hade ritats av arkitekt Viktor Åström i Piteå.
Lokalen var uppförd i dubbla spanter med sågspånsfyllning. Den bestod av ett maskinrum samt en salong som mätte 18,5 meter på längden och var över nio meter bred. Biograflokalen var försedd med fällbara sittplatser.
För uppvärmningen hade lokalen försetts med en större kamin. Ett piano hade också införskaffats, som placerats framför filmduken för ackompanjemang av filmerna.
Premiärvisningen var inte helt utan problem. Krånglande omformare gjorde att publiken, som köade utanför lokalen, fick vänta ett par timmar efter utsatt tid innan de kunde släppas in.
De första rörliga bilderna på duken för biobesökarna var en amerikansk militärfilm med kanoner och exercis samt en skämtfilm med titeln ”Jerry filmar”. Dessutom rullades på duken upp ett drama med titeln ”Söderhavsöarnas drottning”.
Biljettpriset för föreställningarna hade satts till en krona för vuxna och 50 öre för barn.
Lokalen var inte bara avsedd för filmföreställningar, vilka ägde rum på lördagar och söndagar. Arrangörerna hade också öppnat upp för konserter, föreläsningar och föredrag.
Först ut att konsertera i Porsnäslokalen, kort efter invigningen, var Hortlax manskör, som under dirigenten kantor Lindströms ledning, framförde 12 sångnummer. För att få tillträde till konserten, som ansågs ge ett rent glänsande resultat, var inträdespriset satt till en krona. ”Lokalen med sina väl avvägda proportioner och därav följande akustik visade sig också motsvara till och med ganska högt ställda krav på god konsertsalong”, konstaterade recensenten i Piteå-Tidningen, som noterade att publiken kraftigt och ihållande applåderade till sångnumren.
Reaktionerna över den nya lokalen lät inte vänta på sig. En som gav sig in i debatten, via en insändare, var signaturen Kultur och kunskapstörstande Norrfjärdenyngling som bland annat skrev:
”Initiativtagarna till det behjärtansvärda företaget gåvos ett ampelt erkännande för sina omkostnader att göra den nyttiga lokalen så trevlig och ändamålsenligt som möjligt. Det sades också att ändamålet med företaget var att efter urval av de bästa programmen söka draga ungdomen från de sämre nöjena (det var väl menat dansbanorna) till mera fostrande och förädlande sysselsättningar på lediga stunder ”.
Insändarskribenten reagerade på att arrangörerna ordnat med dans i biograflokalen till ackompanjemang av Bröderna Renberg och avrundar med följande: ”Ämnesbehandlingen hade jag tänkt mig kunde utvecklas under följande tre huvudrubriker hämtade från diskussionen om nationernas förbund. 1) Drängatankar i husbondehuvuden. 2) Frasens makt och vanmakt. 3) Hur man kan känna igen sillen när hon uppträder i kapprock? Dessa historiska studier, förberedande arbeten jämte förslag till utkast lämnar jag nu kostnadsfritt till någon mer utvecklad skribent från Norrfjärden, att i eget namn, utan angivande av källorna så bearbeta det rika materialet så att talet om att Norrfjärden är rikt på professorsämnen måtte bekräftas”.