Det var i december 1926 som Stenberg avled efter en kort tids sjukdom i sjukhuset i Piteå, i en ålder av 47 år. Han hade då varit överlärare i Piteå sedan januari samma år. Dessförinnan var Stenberg verksam i Norrfjärden som lärare, kantor och kommunpolitiker.
Stenberg, som var född i Granön, Norrfjärden, var i grunden småskollärare och tjänstgjorde till en början i Långträsk, Sjulsmark, för att sedan vidareutbilda sig till folkskollärare och sedan vara verksam i Porsnäs, där hans lärargärning varade i 23 år.
Han deltog i stor omfattning i det kommunala livet inom Norrfjärden. Stenberg var bland annat en tid ledamot och vice ordförande i skolrådet, skolkassör och tillträdde 1915 posten som kommunalstämmans ordförande. Då kommunalfullmäktigeinstitutionen infördes 1919 utsågs Stenberg till fullmäktiges ordförande, ett uppdrag han hade intill 1925 års utgång. Han var även en tid vice ordförande i Norrfjärdens kyrkostämma.
När hans stoft lämnade Piteå, dragen med häst och vagn för vidare transport till Norrfjärden, skedde det till klockringning från Piteå kyrka. Skolans flaggor hissade på halv stång, skoleleverna och lärarna bildade häck efter en del av kortegevägen, när sorgetåget drog fram.
I en stor del av Norrfjärden flaggades det också på halv stång. Före kistan som utgick från Håkansö missionshus gick skolbarnen från Porsnäs skolor med sina lärare och Piteå folkskolestyrelses ledamöter. Efter likvagnen följde en stor procession av ortsbor.
Framför kyrkan hade ett 100-tal före detta elever bildat häck.
Under tonerna av Karl XV:s sorgmarsch bars kistan in i kyrkan. Koret hade smyckats med granar, blommor och grönt.
Skolbarnen i Porsnös sjöng. Cederska kvartetten från Piteå spelade och begravningen förrättades av församlingsherden Manfred Björnegård.
– I denna församlings helgedom har han i glädje och sorg med tonernas makt delat ut det eviga livets trösteord med en aldrig tynande glädje att få tjäna, påpekade kyrkoherden om Stenberg och noterade att i församlingens historia skulle det överallt märkas spåren av Stenbergs insats.
Bland talarna fanns folkskoleinspektör Fritz Bäckström som erinrade om Norrbottens sångarförbunds och Piteortens sångarbröders stora saknad av Stenberg. Folkskollärare E.A. Gabrielsson hade författat en dikt till Stenbergs minne, som lästes upp av kyrkoherden.
Det berättas att kransarnas antal var så stort att de fyllde en hel släde.
Vid ett senare tillfälle samlades det på nytt, till en minneshögtid för att inviga minnesvården över kantor Ernst Stenberg. En minnesvård som bekostats av kommunalfullmäktige och kyrkofullmäktige i Norrfjärden.
Vid den högtiden medverkade Norrfjärdens manskör och prosten Axel Sandin höll minnestalet.
– Han var en samvetsgrann lärare, en trofast vän, en god medborgare i samhället, en rätt israelit, i vilken intet svek var, påpekade Sandin.
På gravstenen hade ingraverats en lyra som minde om sångens betydelse för den avlidne. Vid en efterföljande samling i Holmdahls kafé tecknade överlärare Sigurd Käller kommunens och kollegornas tacksamhetens ord.
– Den resta minnesvården är endast en avbetalning av en gammal skuld till församlingens förste kantor och den förste inom lärarkåren, sade Käller.