”Piteåbygden har blivit en sevärdhet rikare”, skrev Piteå-Tidningen när de nya lokalerna togs i anspråk i juli 1944, på tidigare Fredrikssonska hemmanet i Öjebyn, i närheten av gamla Gran, där lanthushållsskolan tidigare huserat alltsedan den första kursen startade 1914. Det var i slutet av 1930-talet som hemmanet förvärvades.
Tidigare nyttjades lantbruksskolans lokaler under sommarhalvåret för lanthushållsskolan, då det ansågs viktigt att även flickor skolades för uppgifter i jordbrukarhemmen.
Åtskilligt antal unga kvinnor har genom åren vid lanthushållsskolan fått lära sig det mesta kring hemmets skötsel och olika sysslor inom jordbruket.
Verksamheten vid lanthushållsskolan i Öjebyn bedrevs fram till 1986, då verksamheten lades ner. I fastigheterna bedrivs numera ett behandlingshem för alkohol- och drogberoende.
Alltifrån starten 1914 fram till 1958 var Norrbottens läns hushållningssällskap huvudman för verksamheten. Från 1959 fram till nedläggningen var Norrbottens läns landsting huvudman.
1941 fick lanthushållsskolan sin första kvinnliga rektor, fröken Gulli Jonsson, som personligen tiggde ihop 14 000 kronor till möbleringen av lokalerna i den nya lanthushållsskolan. Tidigare hade lantbruksskolan och lanthushållsskolan gemensam rektor, som skötte administrationen och ekonomin för de båda skolorna
När det gällde inredningen hade rektor Jonsson en hel del att argumentera emot de manliga beslutsfattarna.
– Jag är glad att jag fått den rätta höjden på arbetsbänkarna, så pass hög att flickorna kan stå och arbeta utan att behöva stå böjda. Det var litet svårt att få de konservativa karlarna att förstå finessen, men det gick slutligen, påpekade rektor Jonsson.
Jonsson blev senare rektor för Rösta lanthushållsskola i Ås, Jämtland.
Kommunerna i bygden, Piteå stad, Piteå landskommun, Hortlax, Norrfjärden, Älvsbyn, Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk, Nederluleå och Överluleå skänkte 1 000 kronor vardera till möbleringen. Piteå landskommun skänkte också ett piano till skolan.
Bland donatorerna fanns även Norrbottens läns producentförening, den ekonomiska föreningsrörelsen, Munksunds AB och Frans Wallstén i Piteå.
Yrkesskolan på Strömbacka bidrog med en del inredningsdetaljer. En del av möblerna hade tillverkades av Bröderna Perssons möbelfabrik i Svensbyn.
Konstnären Fridhtiof Erichson, Luleå, hade konstnärligt inramat givarnas namn och vidare försågs vare dörrspegel med en målning som symboliserade den donerande kommunen.
I lokalerna fanns bagarstuga, där de kvinnliga eleverna skulle få lära sig baka tunnbröd. Det hade ordnat med konserveringskök för att ta vara på slakt och bär. Dessutom fanns väv- och lärosalar.
Fram till 1960 drev skolan också eget jordbruk. Då slogs jordbruksverksamheten samman med lantbruksskolan.
Det fanns olika avdelningar i skolan. ”Småbruket” var en kopia av småbrukarhemmet med vedspisen dominerande och i golvet fanns den traditionella källarluckan.
”Kära mor” kallade den elev som under en veckas tid fullständigt ensam skulle stå för mathållningen för manlig personal i ”Småbruket”.
Det påpekades vidare att skolan, jämsides med undervisningen hade till uppgift att fostra eleverna till ansvarsmedvetna och duktiga medborgare.