Bibliotekarie Ragnhild Johannson (till höger i bild) fick 1961 förstärkning på biblioteket genom skrivbiträdet Britt Palm.
Ragnhild Johannson var född i Björksta, Västmanland med flicknamnet Grube. I mars 1922 gifte hon sig med Henrich Julius Godsig Johannson och blev godsägarfru i Estland.
I juli 1941 intogs Estland av tyska trupper. När sedan Sovjetunionen ånyo besatte landet i oktober 1944 återinsattes sovjetstyret. Under krigets slutskede flydde omkring 100 000 ester, varav omkring 30 000 till Sverige.
I Piteå grep Ragnhild Johannson varje strå för att kunna försörja sig. Hon var bland annat ”lektant” i lekparken på Norrmalm.
Med en bra skolunderbyggnad, goda betyg samt rekommendationer från ett flertal personer, om att vara ordentlig av sig, förordades hon till en tjänst för att rycka upp biblioteksverksamheten i Piteå. Som stadens första heltidsanställda bibliotekarie tjänstgjorde hon åren 1949–1964.
Maken avled 1952, i en ålder av 69 år. Ragnhild Johannsons livs timglas rann ut i april 1993, i en ålder av 99 år.
Det var 1903 som biblioteksverksamheten startade i Piteå. Hantverksföreningen väckte då idén om ett folkbibliotek och de första böckerna tiggdes ihop bland stadens invånare. Böckerna fanns sedan tillgängliga hos urmakare Hjalmar Boström för att sedan flyttas till flickskolan på Rådhustorget.
1905 bildades en biblioteksförening och 1906 kom en läsestuga till.
De som var medlemmar i föreningen betalade två öre per vecka för boklån. Utomstående fick punga ut med fem öre.
1907 fick Piteåbiblioteket en bokkatalog och året därpå uppgick statsbidraget för biblioteksverksamheten till 75 kronor.
1908 flyttade verksamheten till posthuset.
Det var under många år skralt med intäkterna. För att klara ekonomin tvingades biblioteksstyrelsen bland annat ordna med teater för att förbättra intäkterna. I det ekonomiskt dåliga läget tvingades man till och med tillgripa auktion på bokbeståndet.
När kantor Olof Selinus trädde in i bilden såg han till att biblioteksverksamheten rycktes upp. Selinus höll trådarna för verksamheten åren 1912–1922. Efter honom fungerade en lärare som föreståndare fram till 1949. då Ragnhild Johansson fick tjänsten på heltid.
Hennes företrädare hade inte haft den bästa ordning på bokbeståndet. Det gick faktiskt så långt att det statliga bidraget till verksamheten drogs in.
1949 anställdes Ragnhild Johannson som bibliotekarie och fick börja tjänstgöringen med att söka rätt på en stor del av bokbeståndet.
När Ragnhild Johannson klev in i biblioteket började fanns det omkring 2 900 böcker i bibliotekets hyllor. Det berättas att hon fick börja tjänstgöringen med att söka rätt på en stor del av bokbeståndet och se till att få allt katalogiserat.
Under de år som hon sedan skötte bibliotekarietjänsten gick verksamheten starkt framåt, från en blygsam tillvaro. Biblioteket och hennes bostadslägenhet var beläget i Residensgården, som i dag kallas för Ladan.
Noteras kan att när Ragnhild Johannson tillträdde 1949 registrerades 519 boklånare och antalet boklån det året uppgick till 6 375. Under året förvärvades 389 böcker.
Det var heller inte många böcker som kasserades. Då det inte fanns några rejält tilltagna anslag fick bibliotekarien själv laga skadade böcker. Åren 1948–1957 kasserades totalt 277 böcker.
1964 när hon lämnade tjänsten var antalet låntagare uppe i 2 244 och antalet boklån låg på 55 158. Det året förvärvades 2 440 böcker. Johannson tjänstgjorde ensam vid Piteåbiblioteket fram till 1961 då hon fick en person till hjälp.