1882 invigdes denna byggnad som under många år var fattighus och arbetshem i centrala Piteå. Fattiggården blev senare ålderdomshem och har nu ersatts av serviceboendet Österbo.
Där gamla och handikappade togs om hand och även fick ta hand om varandra. Visserligen har mycket förändrats i nutiden. År 1956 ersattes fattigvårdslagen med lagen om socialhjälp som i sin tur 1982 blev ersatt av socialtjänstlagen.
Fortfarande är omsorgen om de äldre i kommunens boenden föremål för diskussioner, inte minst hur de i besparingstider tas om hand.
När fullmäktige under 1880-talet tog beslutet kring kaffet till de äldre slogs det fast att om det på boendet fanns där personer som inte visade ett gott uppförande, ja då kunde kaffet dras in.
Fullmäktige slog då även fast att de som visades i arbets- och fattighuset skulle ”strängeligen hållas i arbete”.
Om någon av de som de personer som vistades där förtjänade en slant i form av flitpengar, då skulle storleken bestämmas av myndigheterna.
De som togs in i fattighuset och som ansågs vara arbetsföra fick varje morgon stiga upp klockan sex för att sedan fån sin frukost klockan åtta. Efter kvällsmåltiden som serverades klockan åtta var det dags att gå i säng och släcka ljuset.
Matsedeln under en vecka var ganska ensidig och kunde bland annat se ut enligt följande
Måndag: Frukost: Mjölk, fisk och potatis. Lunch: Slätvälling, Middag: Sill potatis och svagdricka, Kväll: Vattengrynsgröt.
Tisdag: Frukost: Mjölk, fisk och potatis. Lunch. Dricksoppa. Middag: Sill, potatis och svagdricka. Kväll: Slätgröt.
Onsdag: Frukost. Mjölk, fisk och potatis. Lunch: Grynvälling. Middag Sill, potatis och svagdricka. Kväll: Gryngröt (vattengrynsgröt)
Torsdag: Frukost. Mjölk, fisk och potatis. Lunch: Kött- eller dricksoppa. Middag: Sill, potatis och svagdricka. Kväll: Slätgröt
Fredag: Frukost. Mjölk, fisk och potatis. Lunch: Klimpvälling. Middag: Sill, potatis och svagdricka. Kväll: Slätgröt.
Lördag: Frukost: Mjölk, fisk och potatis. Lunch: Kött- eller dricksoppa. Middag: Sill, potatis och svagdricka. Kväll: Vattengrynsgröt.
Söndag: Frukost: Blöta. Lunch: Fläsk och ärtor eller gryn. Kväll: Slätgröt.
Om ett besök i fattiggården i Öjebyn berättas i tidningen Norrbotten Posten år 1887, vilket inleds med orden ”Och föd den arme, kläd den nakna, låt upp för nödens barn den dörr, du skall ej själv din nödtorft sakna av Herrans hände mer än förr”.
Utan att nu framställa några betraktelser över sättet för nutidens barmhärtighetsutövning, må dock som ett gryende gott tidstecken påpekas, att seden låta de fattiga och sjuka gå ”under klubban” till den minstbjudande äntligen blivit dömd att försvinna från de kristna samhällena, vilka så småningom börjat utfinna andra vägar till de hjälplösas härbärgerande, konstaterar Norrbottens-Posten och fortsätter: Fattiggårdar och fattighem börjat alltmera uttränga den hårdhänta, på många ställen barbariska handeln. Piteå socken, som för tio år sedan skaffat sig fattiggård, har även i detta avseende följt med sin tid. Men huru tillfredsställande det än är för ett samhälle veta sig hava inrättat ett de eländas hem, låt oss dock därmed inte glömma dessa minsta bröder. Ett besök i en fattiginrättning gör en i många avseenden gott”, skriver tidningen.
Underhållskostnaden för den boende i fattiggården kostade vid denna tid 47,7 öre per dag. I denna summa ingick även kläder åt sådana personer som för kortare tider vistades i fattiggården samt fattiga barn, vilka för skolgång vistats och underhållits vid inrättningen.