De kommunala protokollen berättar att det fanns förslag om att anordna en landningsplats för flygplan och att vattenledningsfrågan måste ordnas. I anledning av behovet av en vattenledning återkallade fullmäktigeordförande Leopold Dahlberg en motion som han inlämnat om hur Piteås 300-årsjubileum skulle kunna firas, bland annat genom att få någon sakkunnig person att utarbeta en historik.
Det blev Piteå-Tidningens redaktör Salomon Salomonsson, också kommunalt aktiv, som bröt isen. Han lyckades få en majoritet med sig att anslå pengar till en jubileumsskrift och att en jubileumbestyrelse tillsattes. 6 000 kronor anslogs för skriften.
Avtal träffades med Piteåfödde filosofie doktor Birger Steckzén om tryckning av jubileumsskriften hos Almqvist & Wiksells boktryckeri med titeln ”Minnesskrift till Piteå stads 300-årsjubileum”. Det upplystes att tryckningskostnaden skull uppgå till 3 000 kronor, vilket ansågs vara billigt.
Till ledamöter i bestyrelsen för stadens 300-årsjubilem valdes borgmästare David Markström, kyrkoherde J. Alfred Edström, major C. I Lindforss, rektor Leopold Dahlberg, bankdirektör Herman Huldt, bankdirektör G. Ringius, redaktör Salomon Salomonsson, fabrikör Axel Lundberg, redaktör Edvin Lindkvist, grosshandlare Emil Ceder, disponent Ad. Wikberg, körsnär Brynolf Nordlund, trävaruhandlare K.S Roslin, källarmästare L.M. Larzon, frisör Levi Bodén, redaktör V. Skarin, folkskoleinspektör F.E. Bäckström, grosshandlare Wilhelm Westling, mekaniker J.E. Sandström, bokhandelsmedhjälpare A. Eriksson, kontorsskrivare J. Jansson, fru Anna Wikberg, fru Signe Roslin, fru Ida Meyerhöffer, fru Hilma Lundberg, modist Julia Engström och folkskollärare Alma Sandström.
Drätselkammarens ordförande ansåg att bemyndigande om dispositionsrätt av för jubiléet avsedda medel var överflödig då dessa medel lika bra kunde utbetalas av drätselkontoret och yrkade på avslag i denna punkt. Jubileumsstyrelsens ordförande förklarade att hemställan om dispositionsrätten endast skulle bereda drätselkammaren lättnad, bland annat minska dess bokföring och ansåg att ett avslag skulle verka som misstro mot bestyrelsen. Vid en omröstning i frågan beslöt stadsfullmäktige med 11 röster mot 8 att bifalla förslaget.
Styrelsen uppdelades sedan i olika avdelningar, med ett arbetsutskott som förbindelselänk.
Under jubileumsåret erbjöd sig en Stockholmsfotograf att bland annat filma staden. Ett onödigt och kostsamt påhitt ansåg stadsfullmäktige och avslog förslaget.
Det var också det året, en tid efter det att jubileumsmiddagen intagits i Stadshotellet av inbjudna honoratiores, upptäckten gjordes att det fanns ohyra i en del av hotellets rum, i form av vägglöss.
Källarmästare Larzon, som ingick i jubileumskommittén, anmodades att på egen begäran desinficera rummen. Larzon var sedan 1915 arrendator av hotellet. Han hade då det högsta anbudet, 8 500 kronor per år.
På grund av ”depressionstid” fick han 1921 arrendesumman sänkt från 11 000 till 10 000 per år. 1922 flyttade Larzon till Stockholm.
Däremot sparades det inte på medel när en skrivmaskin under jubileumsåret skulle införskaffas till stadsförvaltningen. Skrivmaskinen kostade 700 kronor, som stadsfullmäktige klubbade igenom.