En skolbyggnad som började nyttjas 1920, men 50 år senare fick skatta åt förgängelsen, sedan en ny skola några år tidigare färdigställts. Skolbyggnaden låg på den nuvarande kyrkparkeringen i Öjebyn, där kyrkmarknaden numera huserar.
Före skolbyggnadens tillkomst låg ett femtiotal kyrkstugor på platsen, ägda av huvudsakligen personer bosatta i Norrfjärdensområdet. Under Mikaelihelgen 1913 ödelade en våldsam eldsvåda bebyggelsen i denna del av Öjebyn. I branden totalförstördes 30 kyrkstugor. I området fanns även fem gårdar, ett par butiker och kafé med bagerirörelse, som gick om intet.
Tomten uppläts sedan för skolverksamhet, som vid den tiden var lagd under kyrkan.
Därmed kunde skolverksamheten samlas på en plats, vilken tidigare varit inhyrd på olika ställen i Öjebyn.
Arkitekt Viktor Åström fick i uppdrag att rita skolan. Från grunden till taket var skolhuset uppfört av byggmästare Viktor Johansson, Piteå, biträdd av verkmästare Karl-Erik Alinder från Storfors.
När ritningarna presenterades var inte kyrkoherden nöjd. Han ville ha ett par salar i tredje våningen för konfirmationsundervisningen och så blev det också. Det blev en byggnad i tre våningar med klassicistiska drag på en stomme av stående timmer. Efter tre års arbete och till en kostnad av ett par hundra tusen kronor var byggnaden klar.
Byggnaden innehöll sex lärosalar, tre i första och tre i andra samt två salar i den tredje våningen av vilka de sistnämnda skulle användas för slöjd, omklädningsrum, materialrum, toalett och kollegierum. Två salar i byggnaden var avsatta för konfirmationsundervisning. I samband med sjunde skolårets införande var man tvungen att också ta de två konfirmationssalarna på tredje våningen.
Med tiden blev det alltmer glest mellan stockarna och ett ständigt problem var att huset var kallt.
Vintertid var det så kallt inne i skolan att skoleleverna fick ställa sina medhavda mjölkflaskor intill kaminen för att mjölken inte skulle frysa. Vedkaminer var de enda värmekällorna de första tjugo åren.
Det var först 1941, när skolan renoverades, som det sattes in centralvärme och man isolerade även väggarna så att skolsalarna blev mindre dragiga.
– All uppfostran måste börja tidigt, som ordspråket säger, böj vidjan medan hon är grön så blir den både nyttig och skön. Försummad uppfostran är ofta källan till olycka, men utan kärlek blir uppfostringsarbetet ofta verkningslöst. Denna uppfostran måste uppbådas av kärlek till de unga, påpekade kyrkoherde Axel Sandin i invigningstalet. Han betonade även att det för de unga måste ställas upp höga föredömen som de skulle efterlikna ifråga om gudsfruktan och fosterlandskärlek.
– Så att de blir personligheter med karaktärer som förstå att i livet fordras det plikt, ansvar och rättfärdighet.
Vid invigningen höll folkskoleinspektör Fritz Bäckström ett föredrag.
– Barnen bör lära sig att inse att föräldrarnas handlingar gentemot dem, även av straffande natur, endast avse att göra dem till goda människor och goda medborgare. Barnen bör lära sig ordning, lära sig att hålla snyggt omkring sig samt att inte vålla andra onödigt arbete. Föräldrahemmet gör en stor skuld själva ifråga om barnens slarv, framhöll Bäckström.
Invigningen omgärdades av fosterländska sånger och psalmer.