Rivningshysterins rottrådar fann än en gång jordmån i vårt samhälle när de gamla träbyggnaderna i kvarteret Renen 5 och 6 skulle ge plats för moderna bostäder.
Området Norrmalm ansågs också länge unikt på så sätt att mycket av de gamla miljöerna fanns bevarade. Men även här har nu modern bebyggelse kilats in mellan de gamla byggnaderna.
Förvisso har kommunen lagt ned en del pengar på gamla hus och nybyggen i gammal stil, men den gamla stadsbilden har man ändå inte kunnat bevara, annat än kring torget.
Den äldre generationens stadsbor har fått lära sig leva efter nya landmärken i stadskärnan. En vandring längs med Storgatan ger inte längre en känsla av ett förmodernt samhälle.
Det var i början av 1980 som de styrande i Piteå tog beslut kring bevarandeplanen där det sades att det internt skulle utredas om rivning eller bevarande av handelshuset E. A. Lundqvist. En utredning som visade att det skulle kosta omkring fyra miljoner kronor att restaurera de gamla träbyggnaderna. Något som kommunen inte ansåg sig ha möjlighet att spendera. Istället söktes bidrag hos länsstyrelsen för att sanera området.
Det var i november 1877 som stadsfullmäktige beslöt upplåta tomten för bebyggelse till snickaren Per Bogren. Tomten skulle först fyllas ut av sökanden som på den, enligt fullmäktigebeslutet, måste uppföra bostadshus.
1890 gick ägaren Bogren i konkurs för utmätt skuld. På tomten fanns då följande åbyggnader: 1) tomt 208 manbyggnad av timmer, brädfodrad under tak av stickor, indelad i fem rum med eldstäder jämte två rum på vinden, 53 fot lång, 28 bred och 16 fot hög till takbandet. 2) tomt 214 manbyggnad av timmer, brädfodrad under tak av stickor indelad i snickeriverkstad med ett boningsrum med förstuga, 40 fot lång, 26 bred och 16 fot hög till takbandet b) uthusbyggnad av spantvirke under tak av stickor, 52 fot lång, 32 bred och 15 hög till takbandet, inredd till ladugård, stall, gödsellider och hemlighus. 3) tomt 215 manbyggnad av timmer under tak av papp, indelad i fem rum med eldstäder jämte vind, 42 fot lång, 28 bred, 19 hög till takbandet b) uthusbyggnad av spantervirke, tak av stickor, längd 52 fot, bredd 18, höjd 16, indelad i 4 vedbodar.
1891 berättar tidningen Norrbottens Posten att den Bogrenska gården säljs genom K.A. Lundström.
1901 får Piteåborna veta att Per Bogrens före detta gårdar av fru Gustava Hällgren sålts. Den ena till fabrikör Er. Bergström för 2 000 kronor och den andra till garvaregesällen Valfrid Lundgren för 3 500 kronor.
Fabrikör Bergström föreslog samma år att Hamngatan skulle dras fram till Västergatan samt att strandskoning ska läggas nedanför tomterna i kvarteret Renen.
Vid den här tidpunkten fanns det 289 hus i Piteå.
I vindsvåningen hos Bergström öppnade samtidigt O R Moberg bokbinderi. Moberg kom 1880 till Piteå som gesäll och startade 1885 egen rörelse, som 1943 övertogs av sonen Joel. Rörelsen hade då flyttat till Persgatan i Piteå.
Patron Carl Anton Hedqvist, Öjebyn, var även en tid ägare till fastigheten, vilken han köpte av J. F. Bergström för 10 000 kronor den 1 september 1905.
1924 inregistrerar föreståndaren för Kopparnäs handelsförening Ernst Arvid Lundqvist sin handelsfirma, E.A. Lundqvist, i Piteå och 1926 öppnas företagets detaljhandel i den nyköpta fastigheten i kvarteret Renen.