Ett myller av människor svepte förbi honom. Åren som präst och politiskt engagerad förde dem i hans väg.
Samtidigt som han inpräntade Guds ord var han också engagerad i de kristna socialdemokraterna. Något som klart väckte kritik och motsägelse i olika kretsar, med annan partipolitisk inriktning. Likaså hos en del av de fromma. Man samtidigt öppnade han dörrar till nya grupper, som hade anknytning till arbetarsammanhang och en utökad möjlighet erbjöds att påverka den lokala samhällsutvecklingen.
Denne man under himmelens höga tak, med 42-årig prästgärning, uppskattad av många och kritiserad av några, gick ur tiden i november 2007. Han var då bosatt i Hallstahammar, efter en tid som pensionär i Pitsund. Hans hustru Signe, född Lundberg från Blåsmark, gick före honom ur tiden. Hon avled 2004. Bägge vilar i sin hembygds jord.
Carlsson föddes i Pitsund som tvilling. Curt Carlsson har berättat att tvillingbrodern, den förstfödde var stark medan Curt, 15 minuter yngre, lades åt sidan av barnmorskan för att dö på grund av medfödd struma. Men han klarade sig vidare. Morfadern tyckte dessutom det var olämpligt att tvillingarna skulle födas mitt under slåttern.
I tre år fick tvillingarna ha sin far i livet. Fadern avled i lungsot. Bara en kort tid därefter var också modern nära att avlida, men kunde efter en tids konvalescens återhämta sig. Efter några år kom en styvfar in i livet genom moderns andra äktenskap. I det äktenskapet föddes sedan två barn. I dag är ingen i barnaskaran kvar i livet.
Som 16-åring fick han plats som elev vid Fjellstedska skola i Uppsala, där den teologiska utbildningen grundlades. Det fortsatte sedan med universitetsstudier i Uppsala. Under loven tjänade han in pengar för studierna genom sågverksarbete i Munksund, som stuveriarbetare och som sjukvårdare vid Furunäsets sjukhus.
Carlsson prästvigdes 1956 och hamnade i Råneå och var där verksam till 1962. Han kom då till Örnäsets församling i Luleå, och tjänstgjorde till 1967 för att sedan få tjänst i Hortlax, där han blev kyrkoherde 1970.
Under åren i Hortlax fick Curt Carlsson uppleva starka motsättningar mellan kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. En tid då det blev en kamp över själarna och där prästens auktoritet undergrävdes. Carlsson försökte under den tiden förena det söndrade.
1969 gick flytten till Hallstahammar, som kyrkoherde och senare kontraktsprost.
Under åren Hallstahammar byggde han upp relationer med kommunens företrädare, folk i fack och industri, i skolan och andra verksamheter. Där han tog ett stort ansvar för invandrarna och bland annat ordnade med riksomtalade sysselsättningsåtgärder genom kyrkans försorg.
Invandrararbetet i Hallstahammar förde med sig uppgifter på riksnivå, senare som ledamot i kyrkomötet och i kyrkans centralstyrelse.
1985 återvände han till hembygden som kyrkoherde i Piteå landsförsamling för att sedan bli kontraktsprost.
Liksom i Hallstahammar inbjöd han också samhällets företrädare att medverka i dialogpredikningar i Öjebyns kyrka och ägnade sig också åt kyrkohistorisk forskning.
Som en av höjdpunkterna i sin utåtriktade gärning såg han talet vid första majdemonstrationen i Piteå 1987, och ett tal på samma plats vd en facklig demonstration 1992.
Carlsson var den andre prästen som talade vid första maj i Piteå. Före honom hade Lillemor Erlander, sonhustru till förre statsminister Tage Erlander, beträtt talarstolen.