De gamla protokollsböckerna ger inte bara en bild av prästens och kyrkorådsledamöternas villkor utan belyser också hela församlingens villkor. Och även en del av de utvandrade Piteåbornas färgstarka historia i ”det förlovade landet” i väster.
Vilka var de inblandade och vad hade de gjort? Här finns bland många namn Lundmark från Norrfjärden, Risberg från Hortlax, Grenquist från Blåsmark och Eriksson från Piteå.
Att bläddra i de gamla kyrkorådsprotokollen är som att stiga in i en tidskapsel och ta sig till Piteåbornas förflutna i ”det nya landet”. Det är även lite historia om folket och deras släktled.
Efter första världskriget skrev protokollföraren:
– Krig och farsot följas åt så även nu. Sakkännare vilja påstå att farsoten kräfta skördar lika många offer som kriget och den pågår ännu.
1909 kan man läsa att medlemsavgiften bestämts till fyra dollar för man och två för kvinna samt 50 cent för personer som var under 18 år.
Prästens lön fastställdes det året till 112 dollar för år. Året därpå höjdes den till 150 dollar för året. 1924 höjdes lönen till 225 dollar per år.
När Tekla Lundmark år 1912 utsågs till organist utgick ett arvode på 50 cent i månaden. Ferdinand Grenquist, med rötterna i Blåsmark, valdes då till kyrkvaktmästare.
1913 var organistlönen sex dollar för ett år plus en församlingskollekt. 1922 erhöll organisten 75 cent för varje gudstjänst.
Protokollen berättar om hur man kämpade med att få pengar till kyrkbygget, avlöna prästerna och få verksamheten att gå runt. Det mesta byggde på medlemsavgifter och kollekter. För att inte tala om timmars frivilligt arbete för att hålla verksamheten igång.
– Församlingens medlemmar måste lära sig i första hand att ge församlingen sitt finansiella understöd, klargjordes i ett protokoll från 1924.
Många av paragraferna upptar val till olika funktioner i kyrkan och hur präster och förtroendevalda skulle arbeta. Om personer som skulle skickas till olika missionskonferenser, om antalet gudstjänster, söndagsskola och syförening/kvinnoförening.
De flesta av protokollen har Anton Lundmarks signatur. Han var under många år kyrkorådets sekreterare.
Anton Lundmarks föräldrar August och Amanda, född Dahlberg, kom till McKinley år 1891 från Kopparnäs, Norrfjärden. Anton Lundmark var då ett år gammal. Lundmark arbetade senare i livet med skogsarbete och var även verksam vid järnvägen, fram till pensioneringen. På äldre dagar flyttade han med sin hustru till Pompano Beach i Florida, där han avled 1976.
Det var täta prästbyten i församlingen under de inledande åren. Nästan varje år var det prästbyte. De flesta av prästerna hade svenskklingande efternamn.
Som en röd tråd genom protokollen går tankarna till gudstjänsterna, som tycks ha varit ett bekymmer.
– Många kommer till kyrkan men försummar helt och hållet nattvardsbordet. Vi märker också att mången försummar andakten i sina hem. Mycket måste förbättras på det andliga området, förmanades i ett protokoll 1927.
Från 1926 användes svenska och engelska språket varannan gång i gudstjänsten.
Fram till 1938 kallades kyrkan Piteå lutheran church för att därefter namnändras till Trinity lutheran church. Den gamla kyrkan togs ur bruk för ett antal år sedan och har sedan fungerat som ett ”bed and breakfast”.