Frits Stålberg var då anställd hos Hugo Johansson, bördig från Porsnäs, Norrfjärden, som utvandrat några år tidigare och verksam som elevatorbyggmästare.
"Jag har många gånger varit glad att få se gamla landets syndikalistfrön som kommit hit med styv nacke och dito rygg och tänkt, medan de vara hemma i Sverige, nu skall vi ställa till ett möte och få till en strejk. Här gäller emellertid inga möten och inget broderskap. Här heter det: vill du inte arbeta så kan du gå ”to hell”. Här hålls alla sådana orosmoment i schack", inleder Stålberg brevet till det forna hemlandet.
Stålberg som var född i Porsnäs flyttade 1910 till Vibbyn, Boden, där han 1911 gifte sig med Maria Malmström från Brobyn. Året före giftermålet föddes sonen Ingvar och samma år som giftermålet dottern Ingeborg.
1912 flyttade familjen till Harrträsk Norrfjärden och där föddes senare barnen Ingeborg 1911, Linnéa 1913 och Ingrid 1922. I samband med den sista födseln avled modern på grund av hjärtfel.
1926 beslutade sig Frits Stålberg för att ge upp livet i Piteåbygden och Sverige och drog iväg till Kanada. Han lämnade då sina barn, vilka sedan fick klara sig på egen hand. Han tog heller aldrig senare kontakt med de kvarvarande barnen i Sverige.
När Stålberg gav sig iväg uppgav han som slutlig adress Skandia Hotell 423 Logan Ave i Winnipeg. För myndigheterna uppgav han som närmast anhörig i Sverige dottern Ingeborg, då 15 år gammal.
18 år gammal beslutade sig sonen Ingvar att i juli år 1928 lämna Harrträsk och söka upp fadern i Kanada och uppgav då faderns adress i Winnipeg som slutmål.
Om arbetsförhållandena i Kanada skriver Frits Stålberg vidare i sitt brev:
”Här arbetar de svenska arbetarna 12–14 timmar om dagen. Varför gör det inte detta i ert gamla Sverige som fött upp er under högre kultur än vad som är i detta land och likväl inte offrar 10 timmar utav sin arbetsdag för fosterlandet, men det brittiska storväldet får skörda er möda och dra fördel utan av er bästa kraft".
Stålberg pekar också på de sociala förhållandena.
"Här finns inga ålderdomshem med alla möjliga förmåner utan en gammal man och en gammal häst har samma värde. Visst är den som kommer hit med sund moral samt en liten föreställning om förhållandena här, gör merendels gott".
Frits Stålberg lovordar sin arbetsledare Hugo Johansson.
"Om alla som kommer hit hade den karaktär som han innehar så skulle det alla ha det bra, men tyvärr falla största delen åt utsvävande liv. Man kan känna sig glad åt ett besök i Johansson hem. Man nästan förundrar sig över hur han kunnat skapa sig ett så ordnat och gott hem när man tänker på att en dollar här är som en krona i Sverige".
Stålberg klargör vidare att den i Sverige utropade broderskapen i Kanada är död och ”lagd på bår”.
"Jag för min del har det gott och tjärnar inte illa och så fort jag har skapat mig den summa jag föresatt mig så vänder jag om till mitt kära Sverige, slutar Stålberg sitt brev".
Stålberg återvände dock aldrig till Sverige. Hans vidare öden är okända. 1942 var han bosatt i Flin Flon, Manitoba. Däremot konstateras att sonen Ingvar avled 1969. Han var gift, blev änkeman 1961. Makarna hade en dotter, född 1943, som avled 2020.