Blodstämningskonsten tycks också ha överlevt in i nutid. Det framgår inte minst av ett inlägg som för en tid sedan publicerades i Dagens Medicin. Där framgår att en hälsocentral i Norrbotten anlitat en blodstämmare för att stoppa akuta blodflöden vid behov. En sjuksköterska skall ha anlitat en kvinna som med hjälp av ramsor och tankekraft behandlat patienter med exempelvis kraftigt näsblod. Patienten hade på eget initiativ bett om denna förmedling.
Om blodstämning, att med tankens kraft stoppa akuta blodflöden, kan man även läsa om i gamla tidningar. Så exempelvis i Norrbottens-Posten som i början av 1900-talet berättade om en händelse som några år tidigare utspelats vid Tingsholmen i Piteå.
En person, ”Färdig-Kalle”, hade huggit sig i vaden med en yxa. Personer som befann sig i närheten skyndande då till förmannen Kalle S-g. Om efternamnet är Stenberg eller Sandberg framgår inte. Denne hade rykte om sig att kunna stämma blod.
Kalle S-g hade då svarat: "Det är ingen fara. Det har slutat nu”.
När de som slog larm återvände till ”Färdig-Kalle” hade den huggna vaden slutat blöda. Knappast en droppe blod syntes, framgår det av berättelsen. ”Färdig-Kalle” hade berättat att det stack förfärligt omkring såret innan blödningen slöt.
Vidare framgår av berättelsen att Kalle S-g hade en bror, August, som bodde i en by i Norrfjärdenområdet, vilken tycktes ha varit ett strå vassare i konsten att stoppa ett akut blodflöde.
Vid ett annat tillfälle hade en Piteåbo berättat om hur en bror till honom blivit skadad av en skärva från en karaff. Så pass allvarligt att pulsådern i ena armen öppnat sig och att blodet strilade fram.
Vid det här tillfället hade en tulltjänsteman i Piteå kommit till hjälp.
Han lade tummen på öppningen och stirrade under synbar själs- och viljeansträngning upp i taket, hans huvud fullkomligt skakade. Blodet stannade ögonblickligen.
Samme person berättar vidare att han vid en plats norrut fått uppleva hur en arbetare blivit illa huggen i benet.
Faktorn på orten, sedermera riksdagsman, skyndade till en arbetare på platsen som han visste kunde stilla blod och fick då till svar ”det är bra nu med honom som gjorde sig illa”. När faktorn återvände till den skadade var han fullt återställd.
Av tidningsnotisen framgår vidare att en provinsialläkare uttalat sig. Denne berättade att det inom distriktet, under 33 års tid, funnits en praktiserande barnmorska som använde sig av den suggestiva blodstillningskonsten istället för den eljest vetenskapligt inlärda.
Den hemliga proceduren att stämma blod praktiserades också av några hemmansägare från Sjulnäs som var sysselsätta med timmerkörning i trakten av Flötuträsk. En av personerna högg sig då i foten varvid ett kraftigt blodflöde uppstod.
Händelsen förmedlades sedan till Norrbottens-Posten. En i manskapet kunde stämma blod vilket även upplystes till den skadade om personen. Denne ville inte anlita blodstämmaren.
"Vi hade inte annat till hands än att göra mjölbollar och trycka dem med handen på såret, som var mycket litet, men blodet tryckte på så hårt att mjölbollarna inte gjorde någon större verkan. Till sist, när den skadade blev så medtagen att han var nära att svimma", insåg han att det behövdes någon form av hjälp.
Den i manskapet som kunde stilla blod gick då och la handen på såret och blodflödet hejades genast.