En mytomspunnen person som de flesta darrade inför

Han var en av Piteåbygdens mäktigaste och en av landets förmögnaste män, viljestark och självständig. På julaftons eftermiddag 1922 avled patron Carl Anton Hedqvist i sitt hem Nygården i Öjebyn, i en ålder av nära 93 år. Hans liv handlade inte bara om makt och pengar utan också om sorger och bekymmer.

Julaftons eftermiddag 1922 somnade patron Carl Anton Hedqvist in i sitt hem Nygården i Öjebyn. Han var då bygdens mäktigaste man och en av landets mest förmögna personer.(Arkivbild)

Julaftons eftermiddag 1922 somnade patron Carl Anton Hedqvist in i sitt hem Nygården i Öjebyn. Han var då bygdens mäktigaste man och en av landets mest förmögna personer.(Arkivbild)

Foto: Arkiv

Återblick2022-12-26 13:00

Familjen Hedqvist var i en klass för sig jämfört med andra företagarfamiljer. Patron Hedqvist imperium grundlades av patronens fader, Anders Hedqvist, som var hemmansägare och visade starkt intresse för handel. Sonen C.A. Hedqvist utvecklade verksamheten, inledningsvis genom att handla med skinn och pälsverk vilket utvecklades med sågverksrörelse, trävaruaffärer, rederi och jordbruksverksamhet. Genom sina företag kontrollerade Hedqvist mycket av den industriella samhällsutvecklingen i Piteåbygden.

Men allt var inte bara guld och gröna skogar. Många sorger fanns bakom den välpolerade fasaden. Patronen höll en lågmäld profil, i motsats till sina söner, men gick inte fri från tragedier. Han fick tampas mot sina egna söner när de omyndigförklarade sin honom efter att ha gett en mindre hemmansdel till sin förtrogne kusk Karl Eriksson, som ställde upp för sin chef i alla väder. Sönerna ansåg då att fadern inte var vid sina sinnens fulla bruk.

Därtill fick Hedqvist, som genom sin separatistiska åskådning lämnat kyrkan, ett horn i sidan till kyrkans företrädare. Bland annat då den strängt religiöse och moraliske patronen, ingick sitt andra äktenskap. När han som änkeman ville gifta om sig med sin systerdotter. Kyrkoherden ville inte godkänna äktenskapet. Hedqvist gifte då om sig utomlands. Kyrkoherden nekade sedan anteckna paret som äkta makar när de återvände till hembygden. Ärendet avgjordes slutligen av regeringen till Hedqvists fördel. 

Omdömena om Hedqvist var skiftande. Han blev onekligen en mytomspunnen person som också de flesta darrade inför. En person med okuvlig vilja. Få vågade ställa sig i hans väg. 

Det berättas att Hedqvist under sin levnad samlade på sig en förmögenhet som taxerades till över 10 miljoner kronor, mer än 300 miljoner kronor i dagens penningvärde. Han lär vid något tillfälle ha yttrat att han inte hade någon större lust att donera och skänka bort pengar till välgörande ändamål. På sin 70-årsdag gjorde han dock ett flertal donationer till Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Storfors arbetares sjuk- och begravningskassa.

"Min håg har varit att odla den svenska jorden och därigenom skaffa bröd åt folket", uppges han ha sagt.

För sina jordbruksinsatser, genom ett moderniserat jordbruk och genom en förbättrad avel för att få fram bättre avkastning, fick han motta hushållningssällskapets stora guldmedalj.

Jordbruk i större format bedrevs inte bara i Öjebyn utan även ibland annat Persberg, Karlberg, Lillänget och Rosfors.

Den industriella epoken inleddes med Lillpite vattensåg för att sedan omfatta Storfors ångsåg och ångkvarn. Sedan tillkom Bergsvikssången och Brännfors ångsåg. Verksamheter som sedan såldes till aktiebolaget Ytterstfors-Munksund.

Han anlade också Storfors mekaniska verkstad.

Inom rederirörelsen var Hedqvist även verksam med fartyg som drev sjöfart för Storforsbolagets räkning.

Till sönerna, disponent Emil – vilken avled året efter fadern – och konsul Arvid – var fadern något skeptisk. Genom generationsskiftet gick också imperiet ut händerna på familjen.

Själva begravningen refererades inte med många ord i de i Piteå utgivna tidningarna. Vad man vet var att kyrkoherde Axel Sandin höll ett tal vid utbärningen från hemmet i Öjebyn, där han erinrade om Hedqvists livsgärning och tackade vad han uträttat för samhället och bygden utveckling. Jordfästningen förrättades vid graven på kyrkogården.

Återblick

Återblicken handlar om historier från åren som gått. Berättelserna är huvudsakligen baserade på texter ur gamla lokaltidningar där djupdykningar har gjorts bland notiser och artiklar. På Återblickssidan blandas allt slags stoff – stort och smått. Det handlar många gånger om uppföljningar kring notiser, reportage, händelser och personporträtt. Mångfalden är stor och läsaren får tillfälle att förnya bekantskapen med det som hände förr.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!