Festsalen ansågs inte nödvändig. Godtemplarhusets teatersalong tyckte man även kunde tillfredsställa det nya hotellet.
Protesterna uteblev heller inte. Detta i form av en insändarstorm i tidningarna och en livlig debatt. Framförallt kring arkitekt Viktor Åströms vinnande förslag sedan detta antogs i maj 1902.
Det var stadsläkaren Thure Hjalmar Björkbom som i stadsfullmäktige motionerade om byggandet av hotellet, som skulle ersätta det så kallade Stadshuset och societetskrogen i kvarteret Häggen
När frågan om hotellbygget kom upp i fullmäktige ställde sig ledamoten, telegrafkommissarie Lars Adam Ringius bakom förslaget. Han ansåg att Piteå behövde ett hotell. Ringius ansåg att det inte borde finnas någon tvekan, allrahelst som politikerna kunnat satsa 40 000 kronor på att bygga en folkskola och satsa 30 000 kronor på en prästgård.
Ringius fick i debatten mothugg av folkskollärare M.G. Högbom som bland annat pekade på det allvarliga att Piteå måste ta upp ett lån på 300 000 kronor.
– Vad får staden får detta pris. Jo, ett mycket vackert hotell, som verkligen behövs men som kunnat anskaffas för betydligt mindre kostnad.
Högbom anförde vidare:
– Vi får ett vackert hotell, men vad är det vi inte har. Vi har ingen vattenledning. Inte ens en offentlig brunn. Själva hotellet måste låna groggvatten från grannarna. Vidare behövs hyggliga gator och ordentlig dränering
Bakom Högbom ställde sig ledamöterna Erik Bergström och A.J. Axelson, som också yrkade avslag på förslaget.
Det hindrade inte fullmäktige att med 11 röster mot 7 besluta om att bygga ett hotell för 250 000 kronor i kvarteret Lönnen. Kostnaderna steg sedan till 320 000 kronor.
Stadshotellet började 1904 resa sig på en grund av granit från Grisberget, efter fem års strider sedan förslaget ursprungligen ställdes.
Innan fullmäktige kom till beslut den 19 juni 1901 visade sig de första negativa reaktionerna, bland annat i form av ett kåseri i Norrbottens Posten där frågan sammankopplades med stadens vattenproblem och följdes senare av en insändarstorm i tidningarna.
Här några smakprov på de insändare som fanns införda:
”Till hrr. stadsfullmäktige: Besluten ej i strid mot allmänna meningar sådant är orättfärdigt – utan låten för all del hotellfrågan vila till dess staden får järnväg. Behövs då ett hotell är tids nog att bygga”.
”Vi anser att det nya hotellet är ett lyxhotell varav stadens flertal ej har gagn. Om också gästrummens anordning och festsalen i gamla hotellet är otillfredsställande i en del avseenden bör detta kunna ordnas på ett mer tillfredsställande och billigare sätt. Godtemplarhuset skola ju nu göra sin teatersalong tillräckligt stor, så för den skull behövs ej det nya hotellet”.
”Hotellfrågan har drivits fram av ett fåtal som kanske inte är så starkt bundna till vår stad. Åtminstone 90 procent av stadens skattedragare äro mot det nya hotellet”
”Hotellfrågan får förmodligen slutligt avgörande vid stadsfullmäktiges sammanträde å rådhuset imorgon fredag kl. 5 e.m. Med anledning härav uppmanas de många av stadens skattdragande invånare som är emot hotellbygget att mangrant infinna sig vid sammanträdet i fråga för att dymedelst opponera sig.”.
Hotellet som beskrevs som en lyxrestaurang och mindre som ett hotell var färdigt att öppnas den 10 november 1906 och hade de 22 resanderum med telefonledning till varje rum. Invigningen ägde rum den 12 februari 1906.