Kronprinsessan, höggravid, dog 38 år gamma av den tidens fruktade folksjukdom, lungtuberkulos. Händelsen refererades detaljerat i Piteå-Tidningen, som ägnade en stor del av förstasidan åt dödsfallet. Läsarna fick sedan följa förloppet i form av olika artiklar, fram till begravningen.
Utförligt refererades hennes sjukdom och sista timmar i livet.
Orden var många om en högt skattad prinsessa, från personer som kommit i nära beröring med henne.
I anledning av dödsfallet ägde också sorgeringning rum, bland annat i Piteå kyrka, under en halvtimme.
Det berättas att statsminister Branting, sedan han nåtts av budskapet gjorde en tvär avslutning av sitt tal och omedelbart, och djupt rörd, lämnade talarstolen. Han sågs sedan springande mot Karlaplan för att få fatt i en taxi. Det visade sig omöjligt. En polis uppges ha räddat situationen genom att stoppa en privatbil och fick chauffören att föra Branting till slottet, där sedan regeringsmedlemmarna samlades till en så kallad blindkonselj. Det vill säga utan regentens närvaro. Kungaparet befann sig utomlands. Kronprins Gustav Adolf, sedermera Gustav VI Adolf, var alltför nedbruten av sin makas död för att kunna delta.
Kronprinsessan Margareta var mor till fem barn – bland annat nuvarande kungens pappa och barnbarn till drottning Victoria av England.
Margareta var varmt religiös, puritanskt uppfostrad och helnykterist. Genom sitt inflytande fick hon också maken att bli helnykterist. Hon var känd för sitt sociala arbete. Var bland annat ordförande i en arbetsnämnd för blinda, ordförande i Föreningen för Husmorsskolor, där de så kallade Margaretaskolorna blev ett begrepp. Hon ordnade även insamlingar för mindre bemedlade personer.
I ett efterlämnat konvolut hade hon begärt en vacker begravning, men inte i sorgens färger.
-Beträffande sorgklädsel bör den vara den enklaste, skrev hon och rörande sin svepning noterades skrev hon:
Jag önskar ha min brudslöja över mig tills kistan slutes och jag önskar svepas i något som gjorts av det vita tyget i min bruddräkt. Spetsarna skall inte användas, ty jag önskar att min dotter ( Ingrid, senare drottning av Danmark) skall få dem liksom slöjan.
Kronprinsessan ville dessutom hålla ett krucifix i sina händer och bad om att få en enkel ekkista.
Hon hade även skrivit ned föreskrifter för själva sorgeakten.
-Jag ber att det inte måtte bli någon lit de parade med öppen kista. Lägg inte fram mina ordnar. Men ställ höga tända vaxljus och ett stort kors av bl ommor vid huvudänden av kistan. De blommor jag helst önskar är liljor av alla slag eller kallor.
Hon undanbad sig dessutom allt svart vid kyrkans klädsel. Istället önskade hon mycket blommor.
-Så litet sorg som möjligt är min önskan och skulle mina barn ännu vara unga låt dem vara vitklädda även vid jordfästningen.
Ingen predikan fick förekomma. Hon önskade också mycket musik.
-Inga långsamma dystra psalmer.
Hästarna som drog katafalken fick inte ha svart klädsel på sig.
-Om möjligt bör ingenting som påminner om begravning finnas på vagnen.
Hon ville bli begraven i naturen på något ställe, där även hennes familj skulle få sitt sista vilorum.
Då tillkom den kungliga begravningsplatsen på Haga.