Modern Hilda Lundström från Norrmalm, Piteå, var en tid hushållerska i ett handelshus i Hudiksvall. Ägaren blev far till hennes tre barn. När handelshuset konkursade flyttade hon, ensamstående, med barnen till Stockholm, där Naima föddes och växte upp.
Efter skolan hjälpte Naima Wifstrand till i en sybehörsaffär. Av någon anledning fick hon en annons av ägaren till sybehörsaffären. En annons, där en elev söktes till Anna Lundbergs lustspelssällskap som senare ledde henne in i Stockholms operettvärld, gratis sånglektioner och så småningom ett Londonstipendium.
Naima, 14 år fyllda, fick elevplatsen, utan moderns vetskap. När kontraktet skulle skrivas under vägrade modern till en början att sätta sin namnteckning på pappret, men övertygades till slut.
Som elev hade hon ingen lön, men fria resor och uppehälle. När turnén avslutades fick hon i avskedsgåva av Anna Lundberg ett par knäppkängor och en sparbanksbok med 75 kronor. Hon gavs tillfälle att få provsjunga för Albert Ranft, teaterchef som under en period ägde samtliga Stockholms privatteatrar. 1908 kom hon med i Ranfts resande operettsällskap. 1910 antogs hon till studier i sång och musik i London. Efter studierna kom hon tillbaka till Sverige och engagerades vid Oscarsteatern, där hon blev teaterns stora primadonna.
Fram till 1920-talet var Naima Wifstrand Skandinaviens operettdrottning. Hon fick nog av operettlivet och 1924 övertygade hon en Piteåson, Knut Ström, regissör och scenograf, bördig från Porsnäs, Norrfjärden, henne att spela dramatisk teater på Lorensbergsteatern.
Riksteatern, radion och sedan filmen hörde av sig. Wifstrand spelade med i mer än 70 roller.
Under 1940-, 50- och 60-talet betraktades hon som en av de främsta kvinnliga skådespelarna i den äldre generationen och fick fast engagemang på Malmö stadsteater. På ålderns höst gjorde hon sina främsta teaterroller, bland annat i Ingmar Bergmans regi. Även på film kom det betydande roller. Sin sista roll gjorde hon i en Bergmanfilm 1968. Samma år avled hon.
Det berättas att hon vid ett tillfälle, när hon spelade operettrollen som kejsarinnan Marie Theresia av Österrike på Scalateatern i Köpehamn, ”förlorat” sig i ett samtal kring minnen med en väninna. Plötsligt kom hon på att tiden för scenframträdande närmade sig. Hon kallade på en taxi och bad chauffören köra så fort han kunde. Framme vid Knippelsbro, som förbinder ön Amager med Köpenhamn, var bron på väg upp för att släppa fram båtar som väntade på att få passera. Då Naima Wifstrand såg bron gå till väders skrek hon till chauffören ”Jag skall spela kejsarinnan, jag måste över nu”.
Chauffören som endast hörde ordet kejsarinnan sprang då fram till brovakten och ropade: ”Kejsarinnan sitter i min taxi”. Brovakten trodde det var danskfödda ryska kejsarinnan Dagmar. Båtarna fick vänta ett ögonblick, bron sänktes ned och taxin kunde köra över. Sex minuter före föreställningen var hon på plats och ridån kunde gå upp fem minuter försenad.
När Wifstrand dog upprättades en bouppteckning, utan att kalla dödsbodelägarna. Det visade sig att kronofogden före dödsfallet utmätt nästan alla Naima Wifstrands ägodelar. Bouppteckningen visade närmare 54 000 kronor i skatteskulder och endast 5 540 kronor i tillgångar.