När verksamheten drogs igång i februari 1906 strömmade eleverna till. Inledningsvis blev det så många att två klasser fick inrättas. Men då det ställdes stora krav på elevernas självverksamhet och hemarbete tröttnade många av eleverna ganska fort. Sedan svajade elevantalet genom åren.
Som mest fanns 35 elever inskrivna och som lägst 10.
Under skolans sista termin år 1922 var antalet elever 14. Samtliga elever förkovrade sig då i svenska språket. 12 hade räkning, 12 välskrivning och 9 valde teckning vid sidan om svenskan.
Det var 1904 som tanken föddes hos föreläsningsföreningen att inrätta en aftonskola. I protokollet finns antecknat ”Dryftades lämpligheten att till kommande år, vid sidan av föreläsningsverksamheten, anordna en aftonskola med kurser i svenska språket, räkning, teckning och bokföring”.
Det skulle dock dröja en tid innan tanken blev verklighet. Frågan togs på nytt upp i föreläsningsföreningens styrelse i november 1905. Då hade man i budgeten för skolverksamheten en summa av 150 kronor. (I dagens penningvärde omkring 9 000 kronor).
Under verksamhetens gång tillfördes sedan ämnena välskrivning, historia och geografi.
Ytterst ansvariga för aftonskolan, i egenskap av föreståndare, var inledningsvis rektor K. Hjort, som 1909 lämnade över till redaktör Axel Samuli.1912 tillträde arkitekt Viktor Åström som föreståndare och efterträddes 1918 av folkskollärare Olov Selinus, som var den som 1922 fick huvudansvaret att avveckla verksamheten.
Längsta tjänstetiden som föreståndare hade arkitekt Viktor Åström, med sex år.
För att klara undervisningen hade ett flertal personer vidtalats för att fungera som lärare.
Lärare i teckning under Tekniska aftonskolans 16 verksamhetsår var arkitekt Viktor Åström, kandidat O. Jonasson och teckningslärarinnan Emma Eriksson.
Matematikundervisningen sköttes av bergsingenjör H. Sandberg, överlärare K. A. Renqvist, O. Jonasson, rektor K. Hjort och folkskollärare Olov Selinus.
Folkskollärare Emma Engblom svarade för undervisningen i välskrivning tillsammans med Emma Eriksson.
Jonasson hade, förutom teckning och matematik, även geografi som undervisningsämne.
Som lärare i svenska språket fungerade Olov Selinus och folkskollärare Elfrid Edfast.
Bokföringsämnet hade kassör E. Lönnberg hand om.
När aftonskolan upphörde konstaterades att många av eleverna genom åren lyckats, efter några terminers skolgång, få inträde vid småskoleseminariet och att andra fått plats inom handel och hantverk i Piteå.
Vid tidpunkten för nedläggningen var bara en av initiativtagarna till den Tekniska aftonskolan kvar i samhället, nämligen läroverksadjunkten K.O Stecksén. Övriga initiativtagare hade flyttat eller avlidit.
Stadsfullmäktige anslog medel till aftonskolans verksamhet. Ett anslag som uppgick till 250 kronor. Piteå sparbank stöttade också verksamheten med ett anslag. Från landstinget fick skolan från 1909 ett anslag, som sedan uppgick till 250 kronor per år. (14 000 kronor i dagens penningvärde).
Dessutom hade skolrådet (skolstyrelsen) upplåtit skollokaler för undervisningen utan kostnad. Dessutom noterades det att skolan även tillhandahöll fritt lyse och bränsle.