En förbandsenhet från Arvidsjaur hamnade mitt i Irans revanschattack mot Donald Trump efter avrättningen av en iransk toppgeneral. Basen där de svenska soldaterna tränade irakiska styrkor besköts och förbandsenheten blev kvar längre än väntat på grund av säkerhetsläget.
Nu är alla hemma och på fredagen belönades de med var sin medalj. Kontingentschefen David var på plats i Irak och beskriver raketattackerna som kulmen på en upptrappning som startade på andra håll i Mellanöstern redan i somras.
– Vi är tränade på de här situationerna, även när det gäller raketattacker. Så förbandet i sig har varit trygga och vi utvärderar och förbättrar våra säkerhetsplaner hela tiden.
Förbandsenheten har kommit varandra väldigt nära under det dryga halvåret i Irak.
– Det gör man egentligen på alla insatser. Nu fick vi vara tillsammans lite längre än tänkt med anledning av situationen och då har vi bara svetsats samman ännu mer. Man blir som en stor familj, säger David.
Det är skönt att vara hemma – men svårt att svara på alla frågor. Mycket på grund av att det råder sekretess.
– Vi jobbar med andra nationer och förlitar oss på deras information, så det är inte så mycket information vi får släppa och det är för att det är deras information. Det har varit utmanande, men vi har försökt att informera de anhöriga. Jag har själv haft två träffar med dem, det är en unik situation att förklara.
Många anhöriga var på plats under fredagens medaljceremoni – som på grund av säkerhetsläget var anonymiserad. En del har varit lugnare än andra, mycket på grund av tidigare erfarenhet. Men för vissa var det första gången.
– Man har följt nyhetsförmedlingen och använt egen fantasi, säger en anhörig vars son gjort sin första utlandstjänst.
Hur är det, är det svårt att hålla sig lugn?
– Det är inte så mycket att göra åt egentligen. Det är bara att gilla läget, som det heter, och hoppas på det bästa.
Hur var känslan när de kom hem?
– Egentligen ville jag att de skulle vara kvar på anläggningen så länge som möjligt eftersom det är det säkraste stället. Det är ju transporterna som är kluriga, så det var jag lite nervös för.
De flesta har dock litat fullt ut på Försvarsmakten.
– Jag har upplevt att de inte har uttryckt någon oro och då har det känts lugnt för mig också. Är min man inte orolig så är inte jag orolig, säger en anhörig.