Kurt Risberg var född i Backen, Sjöträsk utanför Arvidsjaur. Där växte han också upp tillsammans med sina föräldrar och en stor syskonskara, varav flera av dessa liksom Kurt lät tala om sig i idrottskretsar och främst då skidåkning.
Efter avslutad skolgång inledde han tidigt sin yrkesbana som skogsarbetare. I samband med sitt giftermål flyttade han 1964 till centralorten Arvidsjaur där han senare kom att jobba en period på gjuteriet för att sedan under resterande tid av sitt yrkesverksamma liv arbeta inom Arvidsjaurs kommun på gatuavdelningen.
Yrkeslivet i all ära men det var inom det idrottsliga som Kurt Risberg kom att bli mest omtalad om omskriven. Och kanske allra mest då som löpare under ungdomsåren då han i huvudsak tränade på odlingstegar och skogsstigar hemma i Sjöträsk samt på idrottsplatsen Furuhedens jordbanor.
Genombrottet som banlöpare kom 1956 då han som 24-åring övertalades av dåvarande idrottsledarna Hugo Lenman och Birger Berglund att starta i den talangjakt som Stockholms-Tidningen och Dagens Nyheter arrangerade runt om i landet och med stor finaltävling på Stadion i samband med landskampen Svergie–Ungern.
Kurt vann en första uttagning på Furuhedens jordbana på en inte allt för märkvärdig tid (9.50 på 3 000 meter). Den tiden kom dock att förbättras avsevärt vid segern i Norrlandsfinalen i Umeå och vid spurtvinsten i riksfinalen på Stockholms Stadion klockades kometen Kurt sedan för då utmärkta 8.45,4.
I tidningarna dagen efteråt jämfördes Kurt Risberg med den forne tjeckiske storlöparen Emil Zatopek.
”Zatopek-kopian” Risberg föreföll, liksom den berömde tjecken, mogen för ambulans när det var fyra varv kvar. Men han hade likväl reservkraft kvar till en morsk och kraftig spurt”, skrev PT i sitt referat.
Hans överraskande vinst gav sådant eko att den tidens storklubbar, bland annat Stockholmsklubben Hellas, ville värva över den blonde inlandskillen.
– Men jag ville inte lämna Arvidsjaur och nobbade därför alla anbud. Ett beslut jag inte direkt ångrar – men det är klart nog skulle ha varit kul att se hur bra man egentligen kunde ha blivit med rätta förutsättningar vad gäller träning, erkände Kurt när undertecknad i mitten av 90-talet intervjuade honom om sin karriär.
Efter stadionframgångarna fortsatte Risbergs framgångar på löparbanorna hemmavid. 1959 slog han bland annat det då 25 år gamla distriktsrekordet på 10 000 meter genom att springa milen på 31.40,4 . Samma år blev han även Norrlandsmästare på 5 000 meter med tiden 14.59,7. Tävlingarna avlöste sedan varandra och under perioden 1959–1962 tillhörde han gänget långlöpare strax under det svenska toppskiktet.
Under sina löparår plockade Kurt hem sju DM-vinster, medräknad då också ett i terränglöpning och ett på helmaran (då som 50-åring). Kurt deltog även sex gånger i Nordsveriges lag i kalottkampen på 5 000 och 10 000 meter samt en gång i 3 000 meter hinder.
Bästa placering blev en andraplacering i Moesjön i Norge.
Sin debut i kalottkampen gjorde han för övrigt redan 1957 i Narvik.
Sedan en bandsåg över foten i mitten av 1960-talet stoppat den fortsatta löparkarriären fick skidåkningen en allt större plats i hans fortsatta idrottsliv.
Kurt kom att tävla i längdspåret långt upp i åren och lyckades under sina sista aktiva år till och med utöka sitt redan digra prisskåp med att som oldboys bland annat erövra ytterligare ett antal DM-medaljer.
Kurt Risbergs sista år i livet, som han tillbringade på Länsmansgårdens boende, kom tyvärr att präglas av sjukdom. Han avled i mars 2014 vid 82 års ålder.
En som minns Kurt mycket väl från tävlingsåren är forne träningskompisen Hildur Hellman i Arvidsjaur. Racksundsfödda Hildur (då Westerlund) torde vara inlandets mest framgångsrika idrottstjej genom alla tider. Hon vann SM-medalj i både skidspåret och på löparbanan. Som främsta merit själv sätter Hildur själv skidstafettguldet i SM som hon 1953 vann tillsammans med IFK-lagkompisarna Gunnel Israelsson och Inga-Britt Löfmark.
– Vi tränade oftast tillsammans under ungdomsåren och jag har bara positiva minnen av Kurt. Han var en lugn, gladlynt, trevlig och mycket sympatisk kompis. Han var dessutom under många år ett på alla sätt utmärkt föredöme för yngre idrottsförmågor här i inlandsområdet, säger Hildur Hellman berömmande.