Veysel Karabulut, 28, arbetade tills för drygt två år sedan som frisör på ett hotell i Alanya, men så en dag klev en kvinna från Arvidsjaur in genom dörren.
– Jag jobbade som frisör på hotellet där hon bodde, så det var i salongen där som vi träffades när hon och hennes dotter först kom dit som kunder en dag. Nu är det två och ett halvt år sedan jag kom till Arvidsjaur för kärleken.
Veysel har arbetat som frisör i Turkiet i många år. Hur många minns han inte riktigt, men det var kring 2003 som han började som frisör.
– De senaste två åren har jag jobbat hos en frisör här i Arvidsjaur, men jag har alltid haft en dröm om eget företag. Så nu testar jag.
I Arvidsjaur finns många frisörer, men det avskräcker inte eftersom han också bidrar med något nytt.
– Det finns många frisörer men inge barberare, förklarar Veysel. Just nu är brodern Tamer på besök, och det just tack vare honom som Veysel kom att bli just frisör. Det var storebror som en dag tog med sig sin lillebror till en frisörsalong i Alanya.
– Jag sa väl ungefär "här, han är er. Gör honom till frisör", säger Tamer och skrattar.
Just på den salongen blev Veysel inte särskilt långvarig, men banan har fortsatt vara detsamma. Den största skillnaden mellan arbetsmarknaderna i Sverige och Turkiet är den teoretiska delen menar han.
– Här måste man ha papper på allt man kan. Har man ingen utbildning på papper, så är man i princip inte frisör. I Turkiet så lär vi oss jobba, vi lär oss för framtiden. Visst är det bra med utbildning, men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att man vet vad man gör.