Streefkerk berättar att det är åttonde året han är på träff i Reivo, en plats och människor han kommit att älska. Fast egentligen är det nionde året han är i Reivo och åttonde på träff – ett år, ändrades datumet för träffen och Gerard var helt enkelt där en vecka för tidigt.
– Ja, då var det ensamt här, säger han med ett leende.
Ensam i Reivo
Så här efteråt är det mest en rolig anekdot men då, då var det inte kul. Då må Reivo i sig bjuda på både storslaget vacker natur och en stillhet och en ro man sällan hittar i vardagen, men att upptäcka att man ofrivilligt är helt ensam där istället för att som planerat få träffa en sisådär 60–70 kompisar... nej, det är inte alls kul.
Hur kom det sig att det blev Norrbotten och Reivo?
– Ja, när jag blev medlem i Harley Davidson-klubben såg jag en kort information om träffen i Reivo och "träffen utan service" lät faktiskt spännande, berättar Streefkerk.
Han tog semester och åkte, gjorde andra delar av Europa på vägen och kom efter en del om och men fram – och möttes av just idylliskt vacker miljö och välkomnande, varma människor. Vad spelar det då för roll att det är långt och att man kanske får tälta i nollgradigt eller till och med i minusgrader? Träffen lockar folk inte bara från hela Sverige, utan även Norge, Finland, Danmark – och så Nederländerna då.
100 motorcyklar
Reivo bjuder, förutom den storslagna naturupplevelsen inte på så mycket mer än en värmestuga, några illa medfarna grillplatser och ett primitivt utedass. Istället är det människorna som gör det så speciellt. Värmen de välkomnar både nya och gamla bekanta med. Till veteranerna hör Danne Sundström från Öjebyn, som varit medlem i H-DCS (Harley-Davidson Club Sweden) ända sedan starten för 45 år sedan, och icke att förglömma Bert-Ola Bergvall från närliggande Nuortejaur som hjälpt till med mat och transporter sedan den första Reivo-träffen för 20 år sedan.
I år var träffen uppgraderad med en mycket uppskattad transportabel bastuvagn och vattenvärmare, det är lyx det – särskilt då kvicksilvret kryper ner mot nollstrecket. Och kanske en av anledningarna till deltagarrekordet; 75 motorcyklar tidigt lördag morgon och sen kom det fler och fler.
– Jag tror det var uppåt 100 hojar totalt, konstaterar en glad Bengan Sundbom, Umeå, distriktsombud för H-DCS.