I dagens historiska tillbakablick belyses en nu avlägsen tidsepok då åkare som bland andra Lars Olofsson och J.P Sivertsson från Tallnäs, Pjesker samt bröderna J.A och A.E. Grubbström från Baktsjaur tillhörde landets skidelit.
Arvidsjaur har haft tre storhetsperioder i skidåkning. Den senaste på andra delen av 1940-talet och på 50-talet då åkare som Gunnel Israelsson, Hildur Hellman, Torsten Holmgren samt bröderna Georg och Ivan Westerlund lät tala om sig.
Dagens historiska reportage i serien ”Minnen från förr” speglar dock de två första storhetsperioderna i Arvidsjaurs skidhistoria. En nu avlägsen tidsepok, då vallningsproblem och köldgränser var okända begrepp, och långt innan storheter som bland andra ”Mora-Nisse” Karlsson och Sixten Jernberg och senare nutida skidlegendarer som Svahn, Wassberg och Elofsson låtit tala om sig för sina framgångar i olika mästerskap.
Arvidsjaurs egentliga skidhistoria började år 1891 då den första skidtävlingen lär ha hållits på orten. Skidklubbens verksamhet startade också det året men själva bildandet av klubbnamnet Arvidsjaurs Skidklubb fick dock vänta till 1894.
Man kan tveklöst och utan överdrift idag påstå att skidåkning på längden genom tiderna är Arvidsjaursbygdens mest traditions- och segerrikaste idrottsgren där den första och mest framgångsrikaste storhetstiden varade under åren 1893-1910.
Den bäste av dem alla dessa första skidår var samen och hemmansägaren Lars Olofsson från Tallnäs utanför Pjesker som under 1800-talets sista decennium ansågs närmast oslagbar när skidföret var lätt.
Lars Olofsson (1864-1942) beskrevs som en snabb och smidig man som till en början helst ville åka med bara en stav. Utanför skidspåret sades att han sällan eller aldrig vilja promenera normalt utan hela tiden i stället ta sig fram småspringande. Olofsson var 1890-talets svenska skidkung med en rad meriterande vinstlopp på sin digra meritlista. Bland annat vann han stortävlingen i Uppsala 1893 som anses vara det första inofficiella SM:et. Senare blev det ytterligare två SM-guld, 60 km i Bollnäs 1895 och 96 km i Sundsvall 1899. Vid dessa två tillfälle erövrade han också kunga-kannor i hederspris. Skidkungen från Pjesker kom under sin karriär att bli välkänd profil både inom och utanför landet gränser.
Detta under ett tidsepok då många av den tidens bästa skidåkare faktiskt kom från de båda Lapplandsorterna Arvidsjaur och Jokkmokk.
Denne landets förste skidkung gick privat oftast omkring klädd i kolt. Han bodde också kvar i hembyn under hela sin levnad. Lars Olofsson avled i mars 1942 vid 78 års ålder.
Kring sekelskiftet 1900 övertog Jakob Albert Grubbström, ”Gammel- Grubben” kallad, bygdens och landets skidtron. J.A Grubbström (1870-1936) var hemmahörande i byn Baktsjaur i Arvidsjaurs socken. Han var en välväxt kraftkarl som länge ansågs närmast oslagbar när det handlade om tungt före. ”Gammel-Grubben” vann flera meriterande segrar och tog som grädde på moset SM-guld 1897 i Gävle på 25-kilometersloppet. Det var också efter det loppet som Grubbström kom i mål blodig i hela ansiktet. På frågan vad han råkat ut för lär hårdingen J.A. ha svarat: ”Jag körde mot en tall. Normalt hade jag nog legat kvar medvetslös men idag hade jag inte tid att svimma”.
Även J.A:s lillebror Anders Edvin Grubbström (Lill-Grubben kallad) var en duktig skidåkare. Han vann ett flertal nationella tävlingar och tog också SM-medalj i Sundsvall 1902. Lill-Grubben (1874-1942) blev dock aldrig lika berömd och omtalad som sin storebror. Bröderna från Baktsjaur går också till historien som Arvidsjaurs första internationella skidlöpare sedan de fått äran att 1903 representera Sverige i Holmenkollenrennets femmilslopp. Utan att nå topplacering lyckades de dock bäst av alla svenskarna.
Från denna första framgångsrika skidepok bör förstås också nämnas namn som Lars Olofssons brorson J.P Sivertsson från Tallnäs Pjesker och Jonas Larsson från Höganäs Serrejaur. Sivertsson åkte hem SM-brons på tremilen år 1900 och vann bland många meriterande vinster även två SM-guld på distansen 60 km. Det första i Falun 1907 och det andra i Nordiska spelen i Stockholm 1909.
Jonas Larsson segrade bland annat på tremilen vid stora internationella tävlingar i Umeå 1902.
Arvidsjaurs andra storhetperiod inleddes 1928 då Verner Lundström (1901-1983) efterhand började toppa prislistorna. Liksom bröderna Grubbström var också han bosatt i byn Baktsjaur, Verner tävlade i början av sin karriär för Glommersträsk men värvades under mitten av 1920-talet över till Arvidsjaurs IF. Lundström är den ende Arvidsjaursåkare som vunnit klassiska Vasaloppet. Det skedde 1930 i det snöfattiga Vasalopp som i efterhand också gått till historien som ett av de uthållighetskrävande och tungåkta Vasalopp genom alla tider. Året innan Lundströms vinst vann för övrigt en annan inlandsbo, J.A. Persson från Arjeplog, detta klassiska skidlopp vars första segrare någonsin 1922 hette Ernst Alm och kom från Norsjö.
En fjärde manlig storåkare i Arvidsjaurs socken under 1930-talet var Erik Öberg från Fjällbonäs. Samen och renskötaren Öberg gjorde sig känd för sin bländande skidteknik. Bland många meriterande segrar vann han bland annat klass två på 50 kilometer vid SM i Boden 1933.
Sist, men absolut inte minst, måste förstås också nämnas att Arvidsjaur under 30-talet fick fram en duktig kvinnlig skidkvartett som inte sällan lät tala om sig i prislistorna. Detta i form av Hilda Rehnberg, Hulda Johansson, Dagny Hansson samt Ada Carlssoon. Mest omtalad blev Hilda Rehnberg-Granberg. 1930, som 19-åring, vann hon mycket otippat SM-guld vid tiokilometersloppet i Arvika. Även Hulda Johansson kunde glädjas åt ett individuellt SM-guld. Hon vann milloppet 1931 i Umeå, må vara att hon då tävlade i klass två. AIF:s damtrio Rehnberg-Hansson-Carlsson åkte också 1933 tillsammans hem SM-lagbronset på tio kilometer vid det SM som då hölls i Boden.