– Jag är helt fascinerad!
Det utbrast ABF:s Karl-Gustaf Lindström när han kom in i lokalerna i ABF-huset i Arvidsjaur där släktforskarna varje måndag samlas för att spåra anfäder och fick se aktiviteten.
Flitens lampa lyser
Ett tjugotal personer fanns på plats och överallt lyser flitens lampor.
Hälften av de närvarande sitter vid datorer, fokuserade på att spåra sina släktingar och verifiera fakta om dessa. I ett annat rum sitter folk samlade runt ett stort bord. De pratar lågmält samtidigt som några av dem arkiverar tidningsurklipp, andra bläddrar i böcker och pärmar. Några av pärmarna innehåller dödsannonser, andra urklipp om byar eller gravstenar på Arvidsjaurs kyrkogård.
Vanebildande
”Med ett stort engagemang och ett brinnande intresse sprider man kunskap och arbetar med att bevara material till eftervärlden, och lockar hela tiden fler att prova släktforskning”, står det på diplomet som överlämnas till släktforskarföreningen.
– Det är en samhällsgärning ni gör, säger Karl-Gustaf Lindström.
Gun Augustsson berättar att det som hon och de andra i Arvidsjaurs släktforskarförening sysslar med är ”ytterst vanebildande”:
– Man sitter här och tänker att man bara ska kolla en grej till och plötsligt har det gått tre timmar.
Inez Lindmark instämmer:
– Nu har han slutat med det, men min karl brukade fråga: ”Blir ni aldrig klar…?”
Alltid måndagar
Det finns alltid något mer att spåra, någon anfäder man vill veta mer om. Eller så hjälper man någon att spåra dennes släkt, kanske som en födelsedagspresent.
– Jag har gjort ett tjugotal sådana här släktforskarpärmar, säger Gun Augustsson och visar en välfylld pärm.
– Det handlar om 300–500 timmars arbete per pärm.
Släktforskarna i Arvidsjaur träffas alltid på måndagar, utom under uppehållen över jul och sommar.
– Men första måndagen under älgjakten börjar vi om igen, säger Gun.